Arbetslöshet är ett av de största problemen för moderna välfärdsstater och påverkar individer på en rad områden. Det för med sig försämrad fysisk och psykisk hälsa, samt lägre kognitivt välmående vilket är en individs subjektiva värdering av sitt eget liv, hur nöjd en är med livet som helhet. Syftet med den här studien var att genomföra en jämförande undersökning bland europeiska välfärdsstater gällande effekten av arbetslöshet på det självskattade kognitiva välmåendet, samt undersöka om denna effekt skiljer sig åt beroende på socialförsäkringsstruktur. Studien utgick från Korpi och Palmes teori om socialförsäkringsstrukturer och typologisering av välfärdsstater i modellerna korporativ, grundtrygghet och generell standardtrygghet. Datamaterialet kom från European Social Surveys (ESS) åttonde omgång från 2016 och innehåller data från 12 europeiska välfärdsstater. Totalt innefattar materialet 17344 individer mellan 20-65 år. Bivariata och multipla linjära regressionsanalyser användes för att undersöka arbetslöshetens påverkan och socialförsäkringsstrukturens inverkan undersöktes med hjälp av interaktionsvariabler. Resultatet påvisade att arbetslöshet har en negativ inverkan på det kognitiva välmåendet. Arbetslöshetseffekten på det kognitiva välmående skilde sig mellan den korporativa modellen och generella, där den förstnämnda uppvisade en större negativ arbetslöshetseffekt på det kognitiva välmåendet. Inga signifikanta skillnader kunde hittas mellan grundtrygghetsmodellen och generell standardtrygghet. Sammantaget stödde resultatet tidigare forskning kring en negativ arbetslöshetseffekt på kognitivt välmående och pekade på att socialförsäkringsstruktur kan verka skyddande mot denna effekt.