Samhällsutmaningar som handlar om segregation, integration och ojämlikhet har aktualiserats och ligger högt upp på den politiska agendan. Det har blivit vanligare med att staten använder idrotten som verktyg för att möta dessa utmaningar. På senare tid har idrotten kommit att genomföra områdesbaserade insatser i utsatta områden. I uppsatsen intresserar jag mig för dessa. Syftet är att synliggöra de ”problem” och institutionella logiker som framträder i organiseringen av de områdesbaserade insatser, Idrottsklivet och Hemmaplan. Inspiration har hämtats från Bacchis metod What’s the “problem” represented to be?” och teoretisk utgångspunkt tas även från institutionell teori. För att nå syftet och besvara frågeställningarna har jag använt mig av intervjuer med tjänstepersoner och representanter för idrottsrörelsen, politiker, tjänsteperson från Regeringskansliet, utredare, utvärderare och andra forskare. Dessutom har en enkät skickats ut till representanter för Hemmaplan. Utöver detta har jag analyserat ansökningshandlingar, pressmeddelande och andra relevanta dokument. Resultaten visar på att de problem de områdesbaserade insatserna Idrottsklivet och Hemmaplan är tänkta att lösa handlar främst om avsaknad av föreningsliv och lägre idrottsdeltagande bland barn och unga i dessa områden. Dessutom är förhoppningen att insatserna ska bidra till samhälleliga värden som handlar om ökad trygghet, mindre kriminalitet och förbättrad folkhälsa, men även att motverka segregation och förbättra integrationen. I analysen av insatserna framträder olika institutionella logiker hos de involverade aktörerna. De centrala logikerna kan hänföras till idrottsrörelsen ”handlingsutrymme” och politikens ”handlingskraft”. Slutsatsen i uppsatsen är att de ”problem” som Idrottsklivet och Hemmaplan är tänkta att lösa, liksom de institutionella logikerna som återfinns hos de involverade aktörerna, har betydelse för organiseringen av de områdesbaserade insatserna. / Societal challenges that deal with segregation, integration and inequality have been brought up to date and are on the political agenda. It has become more common for the state to use sport as a tool to meet these challenges. In recent times, sport has come to implement area-based initiatives in vulnerable areas. In the essay, I am interested in these. The purpose is to make visible the "problems" and institutional logics that appear in the organization of the area-based initiative, Idrottsklivet and Hemmaplan. Inspiration has been taken from Bacchi's method “What's the “problem” represented to be?” and theoretical starting point is taken from institutional theory, as well. In order to reach the purpose and answer my research questions, I have used interviews with officials and representatives of the sports movement, politicians, officials from the Government Office, investigators, evaluators and other researchers. In addition, a survey has been sent out to representatives of Hemmaplan. Furthermore, I have analysed application documents, press releases and other relevant documents. The results show that the “problems” that the area-based initiatives Idrottsklivet and Hemmaplan are supposed to solve mainly concern the lack of sport associations and lower participation in sport among children and young people in these areas. In addition, the hope is that the efforts will contribute to societal values ​​that deal with increased security, less crime and improved public health, but also to counter segregation and improve integration. In the analysis of the interventions, different institutional logics have emerged. The central logics can be attributed to the sports movement's “room for action” and politics “action power of”. The conclusion of the essay is that the "problems" that Idrottsklivet and Hemmaplan are supposed to solve, as well as the institutional logics, are important for the organisation of the area-based initiative.