Arbetet tar upp skillnader på hur områdena västra Rättvik och östra Leksand har blivit påverkade av en omarrondering. Undersökningen har skett på fastighetsägare och representanter från myndigheter genom semi-strukturerade intervjuer och enkätundersökningar där dem tillfrågas vad deras åsikter är kring omarrondering. Skillnaden som Dalarna har haft genom historien är att reformerna inte har använts på samma sätt som övriga landet. Detta har medfört problem som innebär att det finns många små skiften som ofta är svårbrukade och inte används på ett effektivt sätt. Resultatet visade att de flesta fastighetsägare har olika synpunkter på vad som är bra eller dåligt med omarrondering. Det som varit genomgående är att de flesta fastighetsägare har känt sig påverkade av hur myndigheternas handläggning av ärendena har skett. Undersökningen åskådliggjorde att det fanns många som ville genomföra omarrondering trots kostnader och andra problem där även flera av de som motsätter sig håller med om att fastighetsindelningen inte är optimal. De främsta anledningar till att omarrondera enligt underökningarna var bättre brukningsenheter som är mer ekonomiskt gynnsamma och leder till enklare skötsel. De som motsatte sig tyckte att omarrondering känns som ett tvång men även att myndigheternas arbetssätt inte har gett något förtroende som i vissa fall förändrade fastighetsägarnas åsikt under processen.   Arbetet tar även upp att omarrondering inte sker på samma sätt idag som när dessa omarronderingar skedde. Det nya arbetssättet innebär att omarrondering görs i mindre storlekar som ska förkorta tiden och göra processen enklare för myndigheter och fastighetsägare. Arbetets slutsats var att myndigheterna har en stor påverkan av hur utfallet blir och faktorer som påverkar mest är ekonomin och vilka erfarenheter som fastighetsägarna har sedan tidigare.