Syftet med studien är att studera lärares roll i den muntliga interaktionen i ämnet svenska i årskurs två. Utifrån syftet besvaras två frågeställningar som knyts samman med de sociokulturella begreppen stöttning och mediering, nämligen hur lärarna stöttar elevernas muntliga interaktion och vilka medierande redskap som används i klassrummen. Studien bygger på sex observationer i årskurs två som tar sin grund i ett redan färdigställt observationsschema som ger verktyg att observera muntliga interaktioner och lärmiljö utifrån 25 olika faktorer, varav 14 faktorer redovisas och analyseras i studien. Resultatet analyseras med hjälp av ett ramverk inom den sociokulturella teorin som innefattar begreppen stöttning och mediering. Resultatet av studien visar faktorernas förekomst i de observerade klassrummen utifrån hur vanliga de är. Resultatet visar att lärarna främjar interaktionen i klassrummet genom att exempelvis ställa öppna frågor, använda sig av rekvisita för att stärka språkliga yttranden samt bekräftar elevernas yttranden. Under alla observationer använder sig även lärarna av muntliga övningar i både par och mindre grupper. Utifrån resultatet framkom det dock att flertalet lärare inte använder sig av flera av de metoder som tidigare forskning visat vara främjande för elevernas muntlighet, exempelvis använder de sig inte tillräckligt av ett långsamt taltempo eller av pausering och de agerar inte heller som språkliga förebilder i önskad grad. En slutsats som kan dras av resultatet är att lärare bör skapa ytterligare medvetenhet om vilka metoder och strategier som bör finnas med i undervisningen för att främja den muntliga interaktionen i klassrummet.