I svenska polisfordon används idag ett koncept där en av poliserna i en patrull alltid färdas i baksätet tillsammans med den frihetsberövade under en transport. Flera invändningar mot detta arbetssätt har gjorts eftersom det förekommit incidenter där poliser skadats av den frihetsberövade. Syftet med rapporten var att undersöka om det är möjligt att använda en fast monterad vägg mellan förare och passagerare i svenska polisfordon vid transport av frihetsberövade personer. Rapporten begränsades genom att endast fokusera på de personbilstillverkare som Rikspolisstyrelsen har avtal med samt att delvis bortse från komplexa tekniska frågeställningar. Kvalitativa intervjuer gjordes med representanter från Polisförbundet, Rikspolisstyrelsen samt med kontaktpersoner från leverantörer av polisfordon. Enligt Arbetsmiljölagen ska brister på en arbetsplats åtgärdas och då måste fördelarna med en fast monterad vägg vägas mot nackdelarna. Detta har påtalats från landets huvudskyddsombud till Rikspolisstyrelsen utan att någon praktisk lösning kunnats ta fram. Resultatet visade att det finns fordonstillverkare som är villiga att pröva detta koncept samt förslag på fordon som skulle vara aktuella trots de hinder, främst i form att försämrat krockskydd, som framkommit. Slutsatsen visade därför att det är möjligt att införa en fast monterad vägg i svenska polisfordon. En slutsats blev även att polisens utbildningsmaterial rörande transporter av frihetsberövade är bristfällig och därför borde förändras.

Arbetet som polis innebär i många fall att man måste arbeta under natten. Det är då lätt att dygnsrytmen blir rubbad. Syftet med denna rapport är att ge de personer som arbetar eller kommer att arbeta under natten information som kan vara till hjälp för att få kroppen att fungera på ett bra sätt under lång tid. Viktig information som hur man lättare kan somna och sova, vad som händer under sömnen och tips på hur det är bästa att fördela passen vid nattarbete tas upp i rapporten. Informationen är hämtad från litteratur samt intervjuer med poliser. De viktigaste slutsatserna som framkommit under arbetets gång är betydelsen av att ha kunskap inom ämnet sömn. Detta för att på bästa sätt kunna planera arbetet och det sociala livet utan att sömnen blir lidande. Förutom kunskap om sömn är det viktigt att lära känna sig själv och lyssna på sin kropp.

Jag vill med detta arbete ta reda på om polisyrket är ett farligt yrke och om poliser med anledning av denna eventuella farlighet går omkring och känner rädsla i det dagliga arbetet. Poliser hamnar ofta i stressfyllda och traumatiska situationer som kan framkalla rädsla. Frågan är hur dessa känslor ska hanteras. Resultatet är uppdelat i två delar; en statistikdel och en intervjudel. I statistiken framgår det att risken för att poliser ska råka ut för arbetsskador är mycket hög. Där framgår även att många poliser är oroliga för att bli utbrända. I intervjudelen redovisas svaren på intervjufrågorna från ett antal poliser. Majoriteten av de tillfrågade anser att trafiksituationer och våld och hot är de största faror som poliser utsätts för. De säger att de kan känna rädsla i arbetet och när rädslan behöver hanteras görs det oftast kollegor emellan. Rädsla är en naturlig mänsklig reaktion som poliser inte kan undvika. Poliser kan inte heller undvika att utsättas för olika faror. Det är däremot viktigt att hela tiden försöka göra arbetet så säkert som möjligt och att utbilda poliser om hur de ska hantera rädsla.

Huvudsyftet med uppsatsen är att undersöka vad som krävs för att en polisman skall ha möjlighet att erhålla brottsskadeersättning för kränkning från Brottsoffermyndigheten då han eller hon utsatts för våld och eller hot i tjänsten. Ytterligare ett syfte med uppsatsen är att undersöka om det finns några brister i gällande lagstiftning och praxis när det gäller brottsskadeersättning. Vidare är ett syfte med uppsatsen att tydliggöra vilket försäkringsskydd en polisman har samt vilka skadetyper/skadestånd som de försäkringarna täcker. Poliser har ett bra försäkringsskydd då det handlar om ersättning för sveda och värk samt lyte och men. Vi tycker dock att det vore en god idé att se över möjligheterna till en heltäckande försäkring för polismän, som är helt skild från skadeståndsrättslig praxis. För att en polis skall ha rätt till brottsskadeersättning för kränkning, skall han eller hon utsättas för en större grad av våld, för att kunna anses ha blivit allvarligt kränkt. Detta synsätt får dock, enligt lagstiftaren, inte dras så långt att den personliga kränkningen blir mindre viktig. Om en polis i tjänsten utsätts för en brottslig kränkning som direkt angriper den privata sfären, bör han eller hon ofta få ersättning för detta, trots att det ingår i arbetsuppgifterna att ingripa mot våldsamma och stökiga personer. Högsta domstolen har nu kommit med en ny dom som förmodligen kommer att bli vägledande när det gäller polisers möjlighet att få ut brottsskadeersättning när de blivit spottade på. Vi hoppas att detta innebär en ändring i praxis och att man från Brottsoffermyndighetens håll väljer att ta ledning utifrån den nya domen.

Det är inte ovanligt att ingripanden och handräckningar av psykiskt sjuka personer blir turbulenta när polisen skall omhänderta dessa individer. Vi intresserar oss av våldet från psykiskt sjuka personer mot poliser och vi har frågat oss vad som kan göras för att underlätta ingripanden och handräckningar av psykiskt sjuka personer. Vårt syfte är att utreda om arbetet kan underlättas genom ökad förståelse mellan psykvård och polis, mer utbildning och ökad kunskap kring lagstiftning. Våra frågeställningar sträcker sig från lagstiftningen i sekretesslagen, om polisers handräckningsärenden och övriga ingripanden som kan göras säkrare med ökad information från läkare och vad som i övrigt kan underlätta polisers möte med psykiskt sjuka individer. Informationsinhämtningen har dels skett genom intervjuer med poliser som har lång erfarenhet av yttre tjänstgöring, en överläkare på rättspsykiatriska utredningsenheten på NUS och dels genom relevant litteratur inom ämnet. Det har visat sig i våra intervjuer att poliserna ofta är missnöjda med informationen som läkarna lämnar ut i samband med handräckningsärenden medan läkaren säger att informationsut-lämningen styrs direkt av sekretesslagen och läkarna är tvungna att följa denna strikta lagstiftning. Poliserna som intervjuades säger sig själv ha bristande kunskap om både lagstiftningen och bemötandet i sig. Det kan göras mycket som skulle underlätta mötet med dessa personer och i denna studie ger två poliser sina förslag.

Denna rapport handlar om användningen av GPS inom polisens hundverksamhet. Vi har valt att göra en jämförelse mellan Norrbottens län (Luleå) och Västra Götaland (Göteborg) för att få en större spridning på vårt arbete, och för att se om användningen av GPS och GSM skiljer sig åt mellan dessa myndigheter. I rapporten kommer vi att inventera hur det nya automatiska positioneringssystemet Followit Hunter skulle kunna fungera praktiskt inom hundverksamheten. En enhet som i dagsläget inte används inom polisen, men som visat sig vara framgångsrik i tester som genomförts av Polismyndigheten i Västra Götaland. Enheten har även funnits på den privata marknaden under en tid och har där fungerat till största belåtenhet. Vi kommer att ge en beskrivning av Followit Hunter, hur den fungerar, vilka användningsområden den lämpar sig bäst för samt vilka för- och nackdelar som skulle kunna uppstå vid användandet av denna enhet i ovan nämnda län. Vi kommer att belysa problematiken med krånglande radiosamband som finns idag i en jämförelse mellan länen. Dessutom vill vi här redogöra för om den ständiga övervakningen av GPS kan påverka den personliga integriteten och hur säkra GPS och GSM-systemen är för eventuella intrång. Arbetet är uppbyggt på intervjuer, tidningsartiklar och information om GPS på internet och via RPS.

Syftet med detta arbete är dels att ge en orientering till blivande aspiranter om ämnet digitala bilder samt relaterat till det hur bevisprövning sker i Sverige. Jag vill också bidra till en ökad förståelse av hur detta påverkar polisens del i rättskedjan samt se om det finns några gemensamma riktlinjer för hur detta skall hanteras. För att man skall förstå varför det kan uppkomma frågor kring hur bilder används vid en rättegång så måste man förstå det svenska systemet med fri bevisprövning. Därför börjar denna rapport i det avsnittet för att sedan gå in på hur bilder hanteras i Sverige och till viss del i USA. Detta arbete syftar även till att orientera läsaren inom några områden inom digitala bilder, i tur och ordning avhandlas Metadata, Manipulering av bilder, Komprimering och Upplösning. Kunskaper inom dessa områden har införskaffats genom litteraturstudier och intervjuer. Sammanfattningsvis så kan det konstateras att manipulering i vissa former alltid kommer att finnas när det gäller bilder men det verkar inte vara något problem i dagens rättssystem. Däremot så finns det idag inga generella direktiv från rikspolisstyrelsen om hur hanteringen av digitala bilder skall skötas men förhoppningsvis så kommer det att komma sådana inom en snar framtid, samtidigt som det utvecklas ett nytt system (”Bildtjänsten”) för att följa upp dessa direktiv.

Detta fördjupningsarbete handlar om anskaffning av tjänstehundar till polisen och de aktuella problem som finns att hitta bra och lämpliga valpar. Fördjupningsarbetet beskriver de olika krav som ställs på hundarna, hur de lämplighetstestas och vad de bör ha för egenskaper för att vara lämpliga. Arbetet handlar även om fodervärdar och hur viktigt det är att få tag på bra fodervärdar till de blivande polishundarna. Att det inte finns någon statistik över kassering av hundar är ett stort problem och något som är under bearbetning.

Syftet med arbetet är att belysa problematiken kring DNA som ett bevisinstrument, hur de olika analysformerna går till samt att påvisa vikten av att även polispersonal i yttre tjänst förstår hur och varför det är så viktigt att det tillvaratas på rätt sätt. Det finns mycket litteratur om DNA och jag har försökt begränsa mitt material till de delar som kan intressera poliser. Jag har även försökt att förklara DNA på ett så lätt sätt som möjligt för att den som inte är så bevandrad i biologi skall kunna förstå ett ändå mycket komplext ämne. Företrädelsevis har jag använt mig av skriftlig litteratur i form av handböcker för kriminaltekniker, föreläsningsanteckningar från Rättsmedicin för Jurister och sökningar på Internet ex. SKL’s hemsida. I arbetet har jag först gått igenom bakgrunden rent historiskt kring DNA, från första upptäckten av hur egenskaper ärvs 1865 till modern tid då DNA används som bevis i rättegångar. Resultatet har jag redovisat som ett fingerat ”case” där jag låtit huvudpersonerna agera utifrån vad man ska tänka på när man säkrar DNA-spår och låtit dem följa hela kedjan ända till analyssvar och sedermera en dom i tingsrätten. Eftersom DNA är ett mycket känsligt spår är det viktigt att det tillvaratas på rätt sätt för att det inte skall kontamineras (dvs. smittas av spårsäkrarens eget DNA) och även förstöras. Detta för att kunna säkra att rätt person döms för brottet.

Vi gjorde en fördjupning inom området akutsjukvård. Vi ansåg att detta är ett väldigt primärt och viktigt område som vi väntas kunna hantera inom vår framtida yrkesroll som polis. Syftet med detta arbete var att få ett komplement till den utbildning i akutsjukvård som vi fått under tiden på polisutbildningen. Vi fick en god bild av hur hanteringen av skador som ambulanspersonal samt poliser anser vara viktiga att kunna hantera som utexaminerad polisaspirant. Metoden som vi använde oss av bestod i intervju med ambulanspersonal, poliser samt polisstudenter. Vi har tagit del av sjukvårdslitteratur samt sökt information på Internet. Resultatet som vi kom fram till under denna fördjupning var följande, vad och vilka skador som ambulanspersonal samt polis tyckte att man ska kunna hantera. Även efter samtal med ca 30 stycken slumpmässigt utvalda studenterna på polisutbildningen, termin 4, i Umeå fick ge sin bild av vad de ansåg sig kunna hantera i skadeväg.