I dagens skoldebatt talar man om de svenska elevernas resultat då internationella kunskapsmätningar visar att det skett en nedgång. Många debattörer menar att den svenska skolan allt mer rör sig från visionen om “en skola för alla”. Syftet med denna studie är att undersöka hur elevers väg till stöd i undervisningen hanteras i grundskolans tidigare år utifrån uppfattningar hos chefer och lärare inom skola och kommun. Vi vill också reda ut hur begreppet “i behov av särskilt stöd” definieras samt hur man utvecklar arbetet för att uppnå visionen om en skola för alla. För att behandla våra frågor har kvalitativa intervjuer genomförts. Den rationalistiska modellen som utgår från organisationsperspektivet, samt den fenomenologiska ansatsen ligger till grund för vår studie. Ett relationellt perspektiv har också använts som ett analysverktyg. Studien har visat att processen är relativt komplex och att det finns många områden som har brister. Av resultatet framgår att den huvudsakliga bristen är lärarens utbildning. Vi har också förstått att begreppet inte är en enkel uppgift att definiera och att man fokuserar på individens problematik framför organisationens påverkan på eleven.