Utgångspunkten för studien var att Kriminalvården fick kritik från barnrättskommittén när det gäller barn till föräldrar som är frihetsberövade. Kritiken riktades bl. a. mot att barn dels reser långt för att besöka sin förälder samt dels att barn som reser långt inte med automatik får förlänga besökstiden på vissa anstalter. Uppsatsen har samtidigt pekat på utmaningar och viktiga förutsättningar för att beakta barnkonventionen inom kriminalvården. I ett svenskt sammanhang, efter att barnkonventionen blivit lag i Sverige 2020, har organisationsutvecklingen med avseende på uppfyllande av barns rättigheter inom den offentliga sektorn varit relativt outforskad. Uppsatsen fyller förhoppningsvis en del av den kunskapsluckan. Syftet med denna studie är att visa hur Kriminalvården utvecklats med avseende på uppfyllande av barnkonventionen. Frågeställningarna fokuserar på hur kriminalvården förbättrar sin verksamhet genom att ständigt beakta barnkonventionen vid ärende som rör barn. Studien genomfördes som en kvalitativ studie. Datainsamlingen till denna studie skedde genom semi-strukturerade intervjuer, nio respondenter som är barnombud på olika nivåer i hierarkin i region väst deltog. Studien visar att Kriminalvården styr sina processer centralt uppifrån genom att informera om lagstiftning och nationella riktlinjer för att förmedla hur barnkonventionen ska beaktas i regioner och lokala enheter. Sedan tolkar varje enhet riktlinjerna på det sättet som passar verksamheten såsom häkte, anstalt eller frivård. Studien visar att det krävs mer samarbete mellan olika myndigheter för att främja arbetet mot barnets bästa. Enligt studien räcker det dock inte med att beakta barnkonventionen i handböckerna eller genom utbildningar utan det ska finnas ett personligt engagemang hos medarbetarna om de ska anses vara kundorienterade. / The starting point for the study was that the Swedish Prison and Probation Service received criticism from the Committee on the Rights of the Child when it comes to children of parents who are deprived of their liberty, criticism that children travel far to visit their parents, and criticism that children who travel far may not automatically extend their visit to certain institutions. At the same time, research has pointed to challenges and important conditions for considering the Convention on the Rights of the Child in the prison service. In a Swedish context, after the Convention on the Rights of the Child becomes law in Sweden in 2020, the organizational development with regard to fulfilling children's rights in the public sector has been relatively unexplored. The research aims to fill part of that knowledge gap. The purpose of the study is to see how the Swedish Prison and Probation Service develops with regard to compliance with the Convention on the Rights of the Child. The issues focus on how the prison service improves its activities in order to constantly consider the Convention on the Rights of the Child in matters concerning children. The study was conducted through a qualitative study. Data collection for this study was done through semi-structured interviews, nine respondents who are children's representatives at different levels in the hierarchy in the region west. The study shows that the Swedish Prison and Probation Service controls processes centrally from above by informing legislation, national guidelines for communicating how the Convention on the Rights of the Child is taken into account to regions and then to local units. Then each unit interprets the guidelines in the way that suits the unit type, such as detention, institution, or probation. The study shows that more cooperation is needed between different authorities to promote work for the best interests of the child. According to the study, however, it is not enough to consider children's conventions in the handbooks or through training, but there must be a personal commitment on the part of employees considered customer-oriented. / <p>2021-06-11</p>