I massmedia beskrivs det att barnmorskor flyr förlossningsvården på grund av för hög arbetsbelastning och försämrad arbetsmiljö. Det saknas kunskap inom området för barnmorskors arbetsmiljö på förlossningsavdelningen. Syftet för studien var att beskriva barnmorskans upplevelse av sin arbetsmiljö inom svensk förlossningsvård. Metoden är en integrativ litteraturstudie enligt Whittemore och Knafl (2005). Sökningarna utfördes i Cinahl, Pub Med och Medline. Sex artiklar med kvantitativ eller kvalitativ metod inkluderades i dataanalys. Resultatet visade på två teman; Psykosociala arbetsmiljöns påverkan på barnmorskan och Fysiska arbetsmiljöns påverkan på barnmorskan med tillhörande subteman; ledarskap och kollegialt stöd är av betydelse för barnmorskans arbetsmiljö, reflektionens betydelse för lärandemiljön, tydlighet och kommunikation är av betydelse för att främja samarbete, personalbrist minskar avlastning och ökar stress, tidsbrist påverkar arbetet negativt och skapar stress, bristande möjlighet att tillgodose egna behov skapar stress, rutiner och riktlinjer strukturerar arbetssätt. Det framkom i studien att det var viktigt för barnmorskorna med ett ökat kollegialt stöd, tydliga rutiner och riktlinjer, lägre arbetsbelastning och ökat antal barnmorskor för att minska stress och förbättra arbetsmiljön. Att chefen är en bra ledare och stöttar sina medarbetare, har en rak och tydlig kommunikation till medarbetarna bidrog till en bättre arbetsmiljö. Studien bidrar med kunskap kring barnmorskans upplevelse av arbetsmiljön inom förlossningsvården.

Under 1990-talet populariserades fenomenet lärande organisationer för att bemöta den konkurrens som globaliseringen medförde. Det finns både nya och mer klassiska forskningsstudier inom fenomenet lärande organisationer. Nyare studier inom fältet har försökt att skapa en heltäckande bild om lärande organisationer. Dessa studier tenderar dock att vara för smala och leder därmed till en alltför ytlig bild. Syftet med denna studie är därför att generera kunskaper om hur ett företag kan ses som en lärande organisationer genom en hybridmodell. Denna hybridmodell kombinerar Senges (2006) organisatoriska strukturer för innovativt lärande, tillsammans med Argyris och Schöns (1996) teori om olika nivåer av lärande. Studien har därmed en deduktiv ansats och den metod som studien använder är kvalitativa intervjuer. Resultaten visar att samtliga organisatoriska strukturer för innovativt lärande går att återfinna samt att dessa tillsammans leder till en djupare nivå av lärande. Slutsatsen av denna studie är därmed att denna hybridmodell kan ses som ett komplement till framtida studier inom området och att resultaten av denna studie tycks gå i linje med befintlig forskning inom området.