Föreliggande studie undersöker hur lärare i grundskola uppfattar deras utvecklingsprocess under deras första tid i yrket, och vilka förutsättningar innan och under introduktionsperioden som upplevs viktiga för deras yrkesutveckling. Studien genomfördes både i Stockholm och på Åland och inkluderade nio deltagare. Den teoretiska ramen för studien utgår ifrån socialisationsteorin occupational socialization theory (OST). Med hjälp av en hermeneutisk ansats och semistrukturerade intervjuer var det möjligt att analysera och kategorisera svaren på följande frågeställningar: 1) Hur uppfattar lärarna förutsättningarna till sitt yrkesblivande före tillträdet till den första anställningen? 2) Hur uppfattar lärarna arbetsplatsens förutsättningar för deras yrkesutveckling? 3) Hur uppfattar lärarna sin roll under den första tiden som anställd? Studiens slutsatser visade: dels att de nyblivna lärarnas socialisationsprocess är interaktiv och genomsyras av ett samspel mellan de nyblivna lärarna och skolkontexten de arbetar i, det vill säga relationer till kollegor och rektorer, undervisning, och interaktion med elever och vårdnadshavare; dels att de nyanställda lärarna ackumulerar sina erfarenheter och utvecklas i professionen allt eftersom; dels att lärararbetslaget må vara en fruktbar kommunikativ arena för mentor-adept arrangemang inom läraryrket, och effekten av planerade mentor-insatser föreslås som ämne för framtida forskning; och dels att det finns kulturella skillnader mellan svenska och finländska lärarutbildningar, något som ger suggestioner på framtida studier i vad och hur skillnaderna mellan svenska och utländska lärarutbildningar kan arta sig och hur lärarutbildningen förbereder lärarstudenternas inträde till yrkeslivet. / <p>Godkännande datum: 2017-06-05</p>

Barnmorskan handlägger den normala förlossningen där förebyggande och sjukvårdande åtgärder ingår. Hela arbetslagets kunskaper och erfarenhet ska tillvaratas och vårdarbetet fördelas utifrån patientens behov. World Health Organisation (WHO) menar i definitionen av sexuell och reproduktiv hälsa att det är kvinnors rättighet att gå igenom en säker förlossning. En förlossningsskada eller komplikation kan påverka kvinnans sexuella och reproduktiva hälsa negativt postpartum. I Sverige har 23 förlossningskliniker av 49 implementerat ett arbetssätt med kollegial närvaro under förlossningens utdrivningsskede. Syftet med studien var att beskriva den förlösande barnmorskans upplevelse av kollegial närvaro under förlossningens utdrivningsskede. Ett frågeformulär med öppna frågor användes där 32 av 44 tillfrågade barnmorskor svarade. Resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Kollegial närvaro upplevs som ett "Kollegialt stöd" genom att kollegan bidrar till en trygghet och det finns möjlighet till assistans. Det "kollegiala lärandet" innebär en upplevelse av möjlighet till vägledning och lärotillfälle. Barnmorskorna upplever att "Teamwork är en förutsättning för en fungerande kollegial närvaro" då det finns ett bristande teamwork barnmorskorna emellan och det finns en oklar kollegial betydelse för utförandet av perinealskydd. Arbetsplatsens kultur kan påverka barnmorskornas upplevelse och agerande. Stödet av kollegan kan påverka kvinnans vård då en högre säkerhet möjliggörs genom att någon mer bedömer handläggningen. Barnmorskor har olika synsätt på hur vården ska bedrivas, såsom "with woman" eller "with institution". Kollegial närvaro kan upplevas som teamwork om inte upplevelsen är att kollegan lägger sig i handläggningen eller tar över. Att reflektera förbättrar yrkesutövningen och kan även ha en terapeutisk effekt. Genom att lära av varandra kan barnmorskorna utvecklas i sin profession.

Bakgrund: Enligt tidigare studier har det framkommit att sjuksköterskor har en lägre benägenhet att orosanmäla än andra yrkeskategorier. Alla har ett ansvar att uppmärksamma barn som far illa och sjuksköterskor har en skyldighet att genast anmäla till socialnämnden om ett barn misstänks fara illa. Syftet: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans övervägande att orosanmäla eller inte vid misstanke av barn som far illa. Metod: Kvalitativ deskriptiv design och innehållsanalys tillämpades. Deltagarna i intervjustudien var sex legitimerade sjuksköterskor vilka arbetade med barnsjukvård i södra Sverige. Intervjuerna spelades in på band och transkriberades ord för ord, varefter analysen utfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Teamarbete, kunskap och erfarenhet samt professionens ansvar, och sju underkategorier. Det framkom att behov av stöd från kollegor, tillräcklig kunskap och att lita på sin intuition var viktiga faktorer för att genomföra en orosanmälan. Slutsats: Sjuksköterskorna är medvetna om sin anmälningsplikt, men det kollegiala stödet är viktigt i samband med att en orosanmälan ska göras. Det framkom även att ämnet behöver lyftas upp till diskussion ofta, för att möjliggöra att fler orosanmälningar skrivs, vilket kan leda till att fler barn får hjälp.

I Sverige finns det inte en speciell intensivvårdsavdelning (IVA) för barn på alla sjukhus utan de flesta sjukhus har en så kallad allmän IVA där större delen av patienterna som vårdas är vuxna. Det är lite annorlunda att vårda barn eftersom de har fysiologiska, anatomiska och utvecklingsmässiga skillnader i jämförelse med vuxna och därför kan de heller inte ses som små vuxna. När man vårdar barn är det även viktigt att vårda och stötta föräldrarna. Intensivvårdssjuksköterskor har i få tidigare studier uttryckt stress, brist på kunskap, osäkerhet och rädsla för att vårda svårt sjuka barn på en allmän IVA. Syftet med den här studien är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn på en allmän IVA. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där åtta informanter från två allmänna intensivvårdsavdelningar belägna i södra Sverige intervjuades. I resultatet framkom att intensivvårdssjuksköterskorna kände oro då de vårdade barn sällan, men att det kunde upplevas stimulerande eftersom de då inte vårdade slentrianmässigt. Det kunde även upplevas krävande att både vårda barnet och föräldrarna. Kollegors stöd var en förutsättning att kunna utföra en god vård. Sköterskorna såg barnets föräldrar som en tillgång i vårdandet eftersom de kunde hjälpa dem förstå barnet och bäst kunde ge barnet trygghet. Sköterskorna uttryckte att de blev känslomässigt mer berörda av att vårda ett barn och för att kunna bearbeta och hantera jobbiga situationer de upplevt var det viktigt att få prata av sig med kollegorna. Denna studie lyfter fram intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser och denna kunskap skulle kunna innebära att viktiga förbättringsområden synliggörs. En medvetenhet om vilka behov som behöver tillfredställas kan förhoppningsvis leda till en säkrare vård och att en god relation mellan sköterskan, barnet och föräldern kan skapas som ger förutsättningar för ökat välbefinnande och minskat lidande. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

Att arbeta i kontaktyrken innebär en utsatthet för den yrkesverksamma. Socialsekreterare och skolkuratorer har en hög arbetsbörda vilket lämnar lite tid för återhämtning och att bearbeta påfrestande händelser. Hur kan den emotionella bördan från denna ofrånkomliga del av arbetet lindras? Den här studien undersöker socionomer yrkesverksamma som socialsekreterare och skolkuratorers upplevelser av kollegialt stöd för att hantera känslomässigt påfrestande situationer i arbetet. Skrivna korta narrativ från fyra socialsekreterare och två skolkuratorer bearbetades via grundad teori för att skapa en teoretisk modell. Fyra kategorier skapades från datamaterialet, Utsatthet, Förutsättningar, Stöd och Innebörd. Socionomernas berättelser innefattar händelser där de själva hamnar i en utsatt position eller påverkas av klientens utsatta position. För att få stöd behövde det finnas tillgång till tid, kunskap och en känslomässig öppenhet. I stödet erhöll socionomen perspektiv och bekräftande vilket möjliggjorde för dem att släppa händelsen och fortsätta framåt med arbetet. Utifrån dessa resultat skapades en teoretisk modell för processen. Den här studien lyfter vikten för kollegialt stöd på arbetsplatsen och att skapandet av rätt förutsättningar för ett gott stöd bör prioriteras.

I massmedia beskrivs det att barnmorskor flyr förlossningsvården på grund av för hög arbetsbelastning och försämrad arbetsmiljö. Det saknas kunskap inom området för barnmorskors arbetsmiljö på förlossningsavdelningen. Syftet för studien var att beskriva barnmorskans upplevelse av sin arbetsmiljö inom svensk förlossningsvård. Metoden är en integrativ litteraturstudie enligt Whittemore och Knafl (2005). Sökningarna utfördes i Cinahl, Pub Med och Medline. Sex artiklar med kvantitativ eller kvalitativ metod inkluderades i dataanalys. Resultatet visade på två teman; Psykosociala arbetsmiljöns påverkan på barnmorskan och Fysiska arbetsmiljöns påverkan på barnmorskan med tillhörande subteman; ledarskap och kollegialt stöd är av betydelse för barnmorskans arbetsmiljö, reflektionens betydelse för lärandemiljön, tydlighet och kommunikation är av betydelse för att främja samarbete, personalbrist minskar avlastning och ökar stress, tidsbrist påverkar arbetet negativt och skapar stress, bristande möjlighet att tillgodose egna behov skapar stress, rutiner och riktlinjer strukturerar arbetssätt. Det framkom i studien att det var viktigt för barnmorskorna med ett ökat kollegialt stöd, tydliga rutiner och riktlinjer, lägre arbetsbelastning och ökat antal barnmorskor för att minska stress och förbättra arbetsmiljön. Att chefen är en bra ledare och stöttar sina medarbetare, har en rak och tydlig kommunikation till medarbetarna bidrog till en bättre arbetsmiljö. Studien bidrar med kunskap kring barnmorskans upplevelse av arbetsmiljön inom förlossningsvården.

Syfte: Uppsatsen syfte är att undersöka de psykosociala effekterna av förtroendearbetstidutifrån ett individperspektiv. Tanken grundas på att upplevelserna av det individuella och fria arbetstidssystemet påverkas av den sociala kontexten med kollegor på arbetsplatsen. Studien undersöker således i vilken mån samvaron med kollegor påverkar individens upplevelse av förtroendearbetstiden vad gäller krav och förväntningar.Metod: Studien görs som en fallstudie med intervjuer som metod. Den insamladeinformationen från intervjuerna utgör basen för empirin. Dessa sätts sedan i relation till för studien relevanta teorier och modeller kring arbetsvetenskap.Resultat & Slutsats: I studiens resultat framkommer att individens upplevelse avförtroendearbetstid i stor mån påverkas av kollegorna vad gäller såväl uttalade som outtalade krav och förväntningar. Individen tenderar även att förlägga en stor del av arbetet utifrån dessa faktorer. Det visar sig att den undersökta avdelningen omgärdas av många outtalade krav och förväntningar som i stor del grundar sig i de traditionella avgränsningar mellan arbetet och fritid som den reglerade arbetstiden tillhandahåller.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka samtalsbehandlares upplevelser samt kännedom om sekundär traumatisering. Studien syftar också till att undersöka samtalsbehandlares tankar om vad som kan förebygga samt hur eventuella negativa effekter av att arbeta med klienter som upplevt trauma kan hanteras. Sekundär traumatisering innebär att själv bli traumatiserad efter att ha tagit del av någon annans traumatiska berättelse. Tidigare forskning visar att socialarbetare anses vara i riskzonen för att drabbas av sekundär traumatisering. Detta kan medföra negativa konsekvenser, exempelvis i form av utbrändhet samt fysiska sjukdomar hos den drabbade. För att svara på studiens frågeställningar användes en kvalitativ studie i form av semistrukturerade intervjuer. Två teorier, känsla av sammanhang (KASAM) och copingteorin, användes som stöd under analysprocessen. I studien utfördes fem intervjuer av samtalsbehandlare som arbetar med våld i nära relation eller vuxna i missbruk. Studiens resultat visade att tre av respondenterna kände igen sig i beskrivningen av sekundär traumatisering genom att de har eller har haft symtom. Ingen av samtalsbehandlarna hade fått kunskap om sekundär traumatisering under deras grundutbildning medan två av samtalsbehandlarna saknade kunskap om fenomenet i nutid. Samtliga respondenter upplevde att deras arbete var meningsfullt och lyfte betydelsen av det kollegiala stödet i relation till arbetet med klienter som upplevt trauma. / The purpose of this study is to examine therapists' experiences and knowledge of secondary traumatization. At the same time, this study aims to examine therapists' thoughts regarding how eventual negative effects from working with clients who have experienced trauma can be handled or prevented. Secondary traumatization can be described as a phenomenon where a person gets traumatized by someone else’s traumatic story. Previous research shows that social workers are at risk to suffer from secondary traumatization, which can lead to negative consequences such as burnout and physical diseases in the affected person. To answer the research questions of this study, a qualitative method in the form of semi-structured interviews was used. Two theories, sense of coherence (SOC) and coping theory were used as helping tools in the analysis process. Five interviews were conducted by therapists who work with domestic violence or adults in addiction. The result of this study showed that three of the respondents could relate to the description of secondary traumatization in the sense that they have or have had symptoms. None of the therapists had gained knowledge of secondary traumatization during their undergraduate education while two of them did not have knowledge of the phenomenon in the present time. All respondents experienced that their job was meaningful and highlighted the importance of peer support when working with clients who have experienced trauma.

Syftet med den här uppsatsen är att belysa det organisatoriska samt kollegiala stödets betydelse i förebyggandet av sekundär traumatisering. Sekundär traumatisering är ett fenomen som drabbar flera yrkesgrupper, däribland socionomer. Följderna av sekundär traumatisering kan påverka den drabbades privat- samt yrkesliv och det kan i vissa fall leda till utbrändhet, PTSD eller PTSD-liknande symtom. Uppsatsen är av kvalitativt slag och använder sig av semistrukturerade intervjuer med socionomer för att för att få en fördjupad förståelse för deras upplevelser av det förebyggande arbetet mot sekundär traumatisering. Tidigare forskning har framförallt fokuserat på individuella copingstrategier för att förebygga sekundär traumatisering och mindre på det kollegiala samt organisatoriska stödets betydelse i frågan. Resultatet från det insamlade materialet analyseras i en tematisk analys genom de teoretiska perspektiven organisationskultur och känsloarbete samt psykosocial arbetsmiljö. Resultaten visar att det organisatoriska och kollegiala stödet uttrycks ha en stor betydelse för det förebyggande arbetet av sekundär traumatisering. Trots detta visar resultaten av vår studie också att mycket av detta ansvar istället hamnar hos individen. Studien visar också att det kollegiala stödet uttrycks ha en stor betydelse men att det också har sina begränsningar då det sällan finns några riktlinjer för hur stödet ska vara utformat. Även ansvaret för detta kan felaktigt tillskrivas till individnivå och leda till stress för individen. Tidigare forskning har inte fokuserat på helheten av problemet utan snarare de individuella strategierna. Vi ser därför att det är av stor vikt att framtida forskning fokuserar på även det organisatoriska och kollegiala stödets betydelse i förebyggande av sekundär traumatisering för att lyfta en del av ansvaret ifrån individen.