Bakgrund: Enligt tidigare studier har det framkommit att sjuksköterskor har en lägre benägenhet att orosanmäla än andra yrkeskategorier. Alla har ett ansvar att uppmärksamma barn som far illa och sjuksköterskor har en skyldighet att genast anmäla till socialnämnden om ett barn misstänks fara illa. Syftet: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans övervägande att orosanmäla eller inte vid misstanke av barn som far illa. Metod: Kvalitativ deskriptiv design och innehållsanalys tillämpades. Deltagarna i intervjustudien var sex legitimerade sjuksköterskor vilka arbetade med barnsjukvård i södra Sverige. Intervjuerna spelades in på band och transkriberades ord för ord, varefter analysen utfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Teamarbete, kunskap och erfarenhet samt professionens ansvar, och sju underkategorier. Det framkom att behov av stöd från kollegor, tillräcklig kunskap och att lita på sin intuition var viktiga faktorer för att genomföra en orosanmälan. Slutsats: Sjuksköterskorna är medvetna om sin anmälningsplikt, men det kollegiala stödet är viktigt i samband med att en orosanmälan ska göras. Det framkom även att ämnet behöver lyftas upp till diskussion ofta, för att möjliggöra att fler orosanmälningar skrivs, vilket kan leda till att fler barn får hjälp.