I Sverige finns det inte en speciell intensivvårdsavdelning (IVA) för barn på alla sjukhus utan de flesta sjukhus har en så kallad allmän IVA där större delen av patienterna som vårdas är vuxna. Det är lite annorlunda att vårda barn eftersom de har fysiologiska, anatomiska och utvecklingsmässiga skillnader i jämförelse med vuxna och därför kan de heller inte ses som små vuxna. När man vårdar barn är det även viktigt att vårda och stötta föräldrarna. Intensivvårdssjuksköterskor har i få tidigare studier uttryckt stress, brist på kunskap, osäkerhet och rädsla för att vårda svårt sjuka barn på en allmän IVA. Syftet med den här studien är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn på en allmän IVA. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där åtta informanter från två allmänna intensivvårdsavdelningar belägna i södra Sverige intervjuades. I resultatet framkom att intensivvårdssjuksköterskorna kände oro då de vårdade barn sällan, men att det kunde upplevas stimulerande eftersom de då inte vårdade slentrianmässigt. Det kunde även upplevas krävande att både vårda barnet och föräldrarna. Kollegors stöd var en förutsättning att kunna utföra en god vård. Sköterskorna såg barnets föräldrar som en tillgång i vårdandet eftersom de kunde hjälpa dem förstå barnet och bäst kunde ge barnet trygghet. Sköterskorna uttryckte att de blev känslomässigt mer berörda av att vårda ett barn och för att kunna bearbeta och hantera jobbiga situationer de upplevt var det viktigt att få prata av sig med kollegorna. Denna studie lyfter fram intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser och denna kunskap skulle kunna innebära att viktiga förbättringsområden synliggörs. En medvetenhet om vilka behov som behöver tillfredställas kan förhoppningsvis leda till en säkrare vård och att en god relation mellan sköterskan, barnet och föräldern kan skapas som ger förutsättningar för ökat välbefinnande och minskat lidande. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård