Background: The prevalence of sphincter rupture during childbirth has increased in Sweden from half percent to three percent from 1973 to 1993. Women who undergo planned home birth have sphincter injuries to a smaller extent than women who undergo planned hospital births. Objective: The purpose of this study was to describe women’s experience of the last stages of delivery during planned home birth. Design: Inductive content analysis of 150 randomly selected delivery reports. The delivery reports were gathered as a reply to an open question in a previously conducted survey.Findings: The woman´s confidence in the natural birthing process emerged as the overall theme of the delivery reports. Fourteen subcategories and five categories emerged during the analysis process: experience of support, physical experience, psychological experience, experience of birthplace and birth position and the woman’s awareness during birth. Conclusion: The support from the surrounding people was very important for the women and they felt calm and secure in the home environment. The women often gave birth in a birthing position that led to a reduced risk of perineal tears. Many risk factors for sphincter injuries were eliminated for the women who went thru planned home birth. For example the women often had experiences of prior deliveries and further no medical instruments were used during late stages of delivery in planned home births.

Barnmorskan handlägger den normala förlossningen där förebyggande och sjukvårdande åtgärder ingår. Hela arbetslagets kunskaper och erfarenhet ska tillvaratas och vårdarbetet fördelas utifrån patientens behov. World Health Organisation (WHO) menar i definitionen av sexuell och reproduktiv hälsa att det är kvinnors rättighet att gå igenom en säker förlossning. En förlossningsskada eller komplikation kan påverka kvinnans sexuella och reproduktiva hälsa negativt postpartum. I Sverige har 23 förlossningskliniker av 49 implementerat ett arbetssätt med kollegial närvaro under förlossningens utdrivningsskede. Syftet med studien var att beskriva den förlösande barnmorskans upplevelse av kollegial närvaro under förlossningens utdrivningsskede. Ett frågeformulär med öppna frågor användes där 32 av 44 tillfrågade barnmorskor svarade. Resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Kollegial närvaro upplevs som ett "Kollegialt stöd" genom att kollegan bidrar till en trygghet och det finns möjlighet till assistans. Det "kollegiala lärandet" innebär en upplevelse av möjlighet till vägledning och lärotillfälle. Barnmorskorna upplever att "Teamwork är en förutsättning för en fungerande kollegial närvaro" då det finns ett bristande teamwork barnmorskorna emellan och det finns en oklar kollegial betydelse för utförandet av perinealskydd. Arbetsplatsens kultur kan påverka barnmorskornas upplevelse och agerande. Stödet av kollegan kan påverka kvinnans vård då en högre säkerhet möjliggörs genom att någon mer bedömer handläggningen. Barnmorskor har olika synsätt på hur vården ska bedrivas, såsom "with woman" eller "with institution". Kollegial närvaro kan upplevas som teamwork om inte upplevelsen är att kollegan lägger sig i handläggningen eller tar över. Att reflektera förbättrar yrkesutövningen och kan även ha en terapeutisk effekt. Genom att lära av varandra kan barnmorskorna utvecklas i sin profession.