For two centuries, questions about the origin of terrestrial plants and their impacts on the Earth systemhave occupied palaeobotanists. This essay attempts to synthesise the state of research to date, and outlineareas where major questions remain. Fossil evidence for land plants first appears in rocks of MiddleOrdovician age (~ 470 Ma), but it was not until the Devonian that vascular plants became the dominantgeobiological agents on the continents. Plants began as small organisms, lacking any vascular tissues,and essentially confined to wetlands. Key developments in their reproductive biology and the evolutionof mycorrhizal symbiosis subsequently enabled early plants to exploit a broader range of environments,enhancing water uptake and absorption of nutrients. In turn, the evolution of plant roots has significantlyimpacted terrestrial landscapes. The Devonian rise of plants led to a modification of the weathering rateand a sharp increase in the rate of mudrock production. This was driven by the impacts that plants exerted on watercourses, with the creation of meandering rivers and deltas that retained fine siliciclasticmaterials. This increase in weathering rate, combined with the development of leaves and the intensification of photosynthesis also had consequences for the carbon cycle and atmosphere, reducing the levelof CO2 and increasing that of O2 in the atmosphere. The increased proportion of oxygen and creation ofcombustible material is also thought to have led to the planets first wildfires, whilst the decrease in CO2lowered global temperatures. Via a complex set of feedbacks, these modifications may even have drivena series of anoxic events in the oceans, generating one of the five major mass extinctions at the end ofthe Devonian. / Paleobotanik är studien om fossiliserade växter. Då växter ursprungligen först saknades från jordens ytahar deras utveckling och kolonisering av kontinenterna (för 450 miljoner år sedan) haft många effekter.Ursprungligen var de första landväxter små och liknande modernt gräs. Deras små rötter begränsadedem till närvaron av vattenkällor (hav, flod, träsk…). En symbios med svampen (kallad mykorrhizalsymbios) underlättade landväxtens upptag av näring samt utvecklingen av djupare rötter, vilket ocksåunderlättade deras upptag av vatten. Då landväxter nu kunde migrera till torrare landskap har antaletlandväxter ökat med tiden. Det växande antalet landväxter var viktigt för bildningen av exempelvis kol,vilket är slutprodukten av dött växtmaterial som begravts och utsatts för höga tryck och temperaturförhållanden. Den geologiska perioden Karbon (359–299 miljoner år sedan) namngavs tack vare av denenorma andelen kol som kan dateras tillbaka till denna tid. Genom fotosyntes kan växter även absorbera CO2 och frigöra syre, och på så vis förändra atmosfärenssammansättning. På grund av högre syrehalter i atmosfären blev bränder ett allt vanligare fenomen eftersom det försågs med växter och syre som bränsle, som i sin tur även förbättrade bevarandet av frönoch växtvävnader i form av träkol. Oavsett om det är växtens frigöring av syre, minskning av CO2 (som är en växthusgas) eller genombränder, har uppkomst av landväxter haft en stor inverkan på atmosfärens sammansättning, och därföräven klimatet. På grund av en hastig nedgång av temperatur och syrehalt i haven mellan 450–375 miljoner år sedan (från 40 till 25 °C), utrotades nästan 75% av allt djurliv. Upphovet av denna massutrotning, genom försämringen av vattenkvalité, och uppkomsten av syrefritt vattenmiljöer tros bero på näringsläckage av jordar orsakat av ett ökat tillstånd av alger som spreds i samband med landväxters rotutveckling.