Denna studie undersöker olika användningar av begreppet "de facto statslöshet" och vilka djupare implikationer begreppsanvändningen har. Med avseende på centrala dimensioner av begreppet där olika tolkningar förekommer (vem som är de facto statslös, hur de facto statslöshet tar sig uttryck och vad som orsakar de facto statslöshet) redovisas variationerna i begreppsanvändningen. Slutligen diskuteras vilka följder det får att benämna en grupp "de facto statslös" och vilka lösningar och åtgärder på gruppens utsatthet som därigenom blir aktuell. Detta illustreras med ett konkret fall: asylsökande palestinier från Gaza i Sverige. Det undersöks i vilken mån dessa kan anses de facto statslösa, och hur deras problem uppfattas annorlunda i ljuset av olika tolkingar av begreppet, för att utvärdera de olika begreppsförståelserna. Jag når slutsatsen att det mest fruktbara är ett snävt begrepp, som betecknar ett mer fundamentalt utanförskap än bristen på skydd av olika praktiska rättigheter. Begreppet tappar sin analytiska och politiska udd om det görs för inklusivt, och de politiska implikationerna av att teoretiskt separera en utsatt individ från staten hon tillhör ska inte underskattas.