Pandemiberedskap är central ur ett säkerhets- och folkhälsoperspektiv. Uppsatsens fokus ligger på existentiell riskuppfattning i Folkhälsomyndighetens pandemiberedskapsplaner från 2019 och 2023. För analysen detta används ett perspektiv som utvecklats av en medicinsk antropolog vid namn Christos Lynteris. På engelska kallar han perspektivet för pandemic imaginary som grovt översatt till svenska blir pandemiska imaginär. Syftet är att undersöka hur riskuppfattningen för närvarande är konstruerad och hur den har förändrats från 2019 till 2023, åren för COVID-19-pandemin. Denna studie kommer inte att undersöka processerna bakom riskuppfattningen, utan enbart hur riskstrukturen ser ut och hur den har förändrats. Studien undersöker hur konceptet hot och värden har förskjutits både i direkta termer som det presenteras i beredskapsplanerna för pandemier och från ett perspektiv av pandemiska imaginär som hjälper till att förklara hur vissa metanarrativ har förskjutits från en mer existentiellt inriktad riskuppfattning 2019 till ett mindre existentiellt inriktat perspektiv 2023. Detta görs genom en kvalitativ systematisk och diskursiv läsning av beredskapsplanerna med fokus på teorin om pandemiska imaginär och riskuppfattning. Resultaten visade en förskjutning från en lågt existentiellt inriktad hotbild 2019 till en ännu lägre existentiellt inriktad hotbild 2023, som kort sagt kan sägas skapa en bild av pandemihotet som icke-existentiellt hotande och likartat till den omfattning som COVID-19 och de influensapandemier som har varit de senaste århundradets pandemier. Det visade också en förskjutning mot ett ökad fokus på individuell frihet och framställde motåtgärderna som tas mot pandemin som ett av de mest centrala hoten i ett pandemiscenario, det vill säga att röra sig bort från död och sjukdom som huvudkaraktär av en pandemi till att en pandemi är en kris och en orsak till samhällsstörning som drabbar individen. Denna uppsats är skriven på engelska.

64053643 SECURITISING BIOLOGY: BIOLOGICAL THREATS AND STATE PREPAREDNESS IN THE WAKE OF A PANDEMIC ABSTRACT The management of infectious diseases in the realm of public health has shown increasingly overlapping areas with biological warfare preparedness. While the acknowledgement of these common elements is not only frequent but also codified in an international treaty and subject to distinct regulations, research into how these two fields connect is scarce. Potential deliberate use of biological weapons typically leads to intense political mobilisation and ensuing dedication of financial resources. Contrarily, the management of health crises over the last decades has been severely flawed, and no country in the world is considered fully prepared to a pandemic, according to the Global Health Security Index. The current COVID-19 pandemic has recently been further proof of the inadequacy of state-level prevention and preparedness capabilities. This dissertation aims at bridging the existing conceptual gap and policy divide between biological warfare and infectious disease preparedness, and to analyse elements that can be mutually applicable and potentially beneficial. It will do so by establishing analytical equivalence between the securitisation of an artificial biothreat and a nature-borne infectious disease...