Denna uppsats syftar till att analysera det tänkta klimatsamarbetet mellan Sverige och Ghana som möjliggörs av Parisavtalets artikel 6. Sverige har en uttalad politisk ambition om att nå sina nationella klimatmål med hjälp av utsläppsminskningar i andra länder. Sverige och Ghana skrev under ett samförståndsavtal på COP26 i Glasgow där de deklarerar sitt intresse för samarbete i genomförandet av Parisavtalets artikel 6. Därtill har en fiktiv pilotstudie utformats för att ge exempel på vilken typ av aktivitet detta samarbete skulle kunna leda till. Genom en kvalitativ innehållsanalys visar denna uppsats att samarbetet har två syften: dels att leda till reella utsläppsminskningar, dels att ta en ledande roll i hur samarbeten under artikel 6 kan utformas. Utifrån Franz Scharpfs (1999) definition av input- och outputlegitimitet, visar uppsatsen att samarbetet rymmer flera viktiga legitimitetsdimensioner som att involvera privata och statliga aktörer för att säkerställa ett transparent och rättvist samarbete som leder till reella utsläppsminskningar. Det är dock oklart hur ansvar från de olika aktörerna ska kunna utkrävas och hur Sverige kommer använda sig av utsläppsreduktionerna för att nå sitt 2045-mål om nettonollutsläp / This thesis aims to examine the proposed climate cooperation between Sweden and Ghana under Article 6 of the Paris Agreement. Sweden has expressed a political ambition to achieve its climate goals through emission reductions beyond its borders. Sweden and Ghana signed a Memorandum of Understanding in November 2021 during COP26 in Glasgow, in which they express an interest in cooperating for the implementation of Article 6 of the Paris Agreement. In addition, a virtual pilot study has been developed proposing the type of activity this cooperation could generate. Through a qualitative content analysis, the thesis shows that the cooperation has two objectives: firstly, to lead to real emission reductions and secondly, to set an example for how cooperation under Article 6 can be carried out. Based on Franz Scharpf’s (1999) conception of input and output legitimacy, the thesis also demonstrates that the cooperation contains several important legitimacy dimensions such as involving private and public actors to ensure a transparent and just process with real mitigation outcomes. However, it remains unclear how this will ensure the accountability of all actors and how Sweden will use the project to achieve its 2045 net-zero emissions goal.