Syftet med denna studie är att undersöka hur socialsekreterare upplever samverkan dels inom socialtjänsten, och dels med andra myndigheter och organisationer inom och utanför kommunen. Fokus i denna studie var specifikt att titta på samverkansarbetet med kvinnor och barn som upplever eller har upplevt våld i nära relation. Metoden för denna studie är av kvalitativ karaktär och resultatet grundar sig på sex semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare från två svenska kommuner. Fem av de sex socialsekreterare som intervjuades arbetar aktivt i samverkan kring frågor gällande våld i nära relation. Slutsatser som framkommer i studien är att socialsekreterarna har varierade upplevelser av hur samverkan fungerar inom den egna organisationen, samt inom och utom kommunen. Brister, förtjänster samt förbättringsområden framkommer inom vardera arena. Bostadsbrist upplevs som ett huvudproblem som påverkar samverkan utanför den egna kommunen. Samtliga intervjupersoner är eniga om att det finns ett behov av en fungerande samverkan. De befintliga och relativt nystartade samverkansgrupperna inom socialtjänsten och inom kommunen upplevs som positiva och inger förhoppningar om en bättre samverkan hos socialsekreterarna.