Bakgrund: Formella och informella vårdgivare ställs inför nya utmaningar till följd av en förväntad ökad prevalens av demenssjukdomar. Specifikt gäller det partnervårdare då de utför majoriteten av omvårdnaden. Demenssjukdomarnas förlopp ökar omvårdnadsbehovet, vilket medför förändringar. Anhöriga minskar belastningen på den formella vården genom stödjande och vårdande funktioner.  Syfte: Att belysa partnervårdares erfarenheter av att leva med och vårda en person med demenssjukdom i det ordinära hemmet. Metod: Litteraturstudiens metod inspirerades av Rosén (2023) granskningsprocess och Forsberg & Wengström (2016) checklista användes vid kvalitetsgranskningen. Nio artiklar inkluderades. Dataanalys inspirerades av en tematisk analys med induktiv ansats.  Resultat: Ett huvudtema det förändrade livet och fyra underteman förändrade relationsmönster, förändrade ansvarsområden, den förändrade vardagen och förändrade behov identifierades.Slutsats: En förändrad relationsdynamik påtalades av partnervårdare orsakas av en förlorad identitet hos personen med demenssjukdom, resulterande i ett ensamt partnerskap. Den förändrade dynamiken uppkom till följd av partnervårdares erfarenheter av att kompensera för personen med demenssjukdom, och de kände sig bundna till hemmet samt till personen med demenssjukdom. Vardagen innebar för partnervårdare ett behov av taktiker, speciellt i relation till beteendemässiga och psykiatriska symtom vid demenssjukdom. Partnervårdare noterade förändrade behov där egentid och umgänge utanför hemmet var väsentligt. Genomgående erfor partnervårdare att livet förändrades.