The work of peace practitioners was already complex before the fourth industrial revolution took place. Since then, it has gotten increasingly challenging. What is the current status quo of technology in terms of peacebuilding? How can peace practitioners work with instead of against Goliath? This research included qualitative semi-structured interviews with five peace practitioner experts working in the field of peacebuilding. Through a thematic analysis six themes could be identified, which have the names as follows: Let the positive peace grow, Recipe for disaster, In agreements we trust, Batman’s utility belt, Duct tape and hope. The urgency for progress from the side of social media platforms as well as more education and experience with the platforms from the side of peace practitioners is discussed in this paper. It comes to the conclusion that there is a need to bring everyone to the table and, through that, ensure long-term and sustainable peace. Further, the demand for a still ongoing work process of “duct tape and hope” / Fredsarbetares arbete var komplext redan innan den fjärde industriella revolutionen. Sedan dess har det bara blivit mer och mer utmanande. Vad är teknikens nuvarande status quo när det gäller fredsbyggande? Hur kan fredsarbetare arbeta med, istället för mot, Goliat? Den här uppsatsen omfattar kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med fem fredsaktörer/experter som arbetar inom området för fredsbyggande. Genom en tematisk analys kunde sex teman identifieras: låt den positiva freden växa, dömt att misslyckas, lita på överenskommelser, Batmans verktygsbälte, silvertejp och hopp. I denna uppsats diskuteras behovet av utveckling bland sociala medieplattformar samt mer utbildning och erfarenhet av plattformarna bland fredsarbetare. Slutsatsen är att det finns ett behov av att bjuda in alla till förhandlingsbordet och på så sätt säkerställa en långsiktig och hållbar fred. Dessutom krävs en kontinuerlig arbetsprocess med “silvertejp och hopp”