Med denna studie vill vi öka förståelsen för hur barn i fyra- sexårsåldern upplever det samspel och den lek som sker i förskolan, samt hur pedagogers närvaro eller icke närvaro i rummet tolkas och upplevs av barnen. I forskningsgenomgången behandlas bl.a. samspel som begrepp, samspel i leken och även pedagogens betydelse för det samspel och samspelsmönster som sker i förskolan. I denna studie har vi intervjuat 15 barn i åldrarna fyra- sex år. Studien utgår från en hermeneutisk ansats och har ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt. De medverkande barnen bidrog med många konkreta och intressanta exempel på samspelssituationer och hur de gick tillväga för att lösa situationer som kunde uppstå. Barnens upplevelser av pedagogers närvaro i rummet såväl som medverkan i lekar var mycket blandade. Det var dock många av barnen som gav uttryck för att de inte upplevde det som annorlunda att leka då det var en pedagog närvarande i rummet, men när de fick välja var det många som uppskattade att leka ensamma. Detta visar på komplexiteten och vikten av reflektion och lyhördhet i pedagogers yrkesutövande.