Avloppsslam som gödselmedel är ett debatterat ämne och i dagsläget diskuteras slamfrågan både iSveriges riksdag och på EU-nivå. I den här litteraturstudien har därför tidigare forskning inomområdet granskats för att kartlägga vad som är känt om problematiken med per-och polyfluorerandeämnen- (PFAS) i avloppsslam. PFAS är ett samlingsnamn för en grupp industriellt framställdakemikalier som är persistenta. PFAS används industriellt men också för hushållsbruk i produkter vidagligen stöter på såsom livsmedelsförpackningar och impregneringsmedel i textilier. Litteraturenvisar att det finns stora PFAS-flöden i både samhället och i miljön. Avloppsreningsverk får PFAS iinloppsvattnet via dagvatten och hushållsvatten. Då reningsverken inte har kapacitet för att rena PFAShamnar PFAS då i slammet samt i det renade utgående vattnet. Slam som sprids på åkermark kan ledatill att PFAS förorenar grundvatten och närliggande vattendrag, det är även möjligt att grödor tar uppPFAS-ämnen. Samma risker gäller dock när avloppsslam används till deponitäckning eller tillanläggningsjord vilket används inom industri eller byggen som utfyllnads jord. PFAS kanackumuleras i växter och flera studier bekräftar att det finns i olika sorters livsmedel, dock har ingalivsmedel överstigit tolerabelt dagligt intag (TDI) i de artiklar som granskats i denna studie. Attavlägsna PFAS från avloppsslam eller direkt i avloppsvattnet är relativt outforskat, däremot finns detnågra intressanta tekniker med potential, men området kräver mer forskning. Sammanfattningsvisfinns det både möjligheter och utmaningar med avloppsslam som gödselmedel. Slammet innehålleressentiella näringsämnen och har jordförbättrande egenskaper som är åtråvärda, men baksidan är atthalterna av PFAS och andra föroreningar i slammet kan ge skadliga effekter hos människor, djur ochmiljö.

Per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) are a group of toxic and persistent organic compounds. Their properties make them extremely resistant and they have been shown to have bioaccumulation and toxic properties in the environment and also to biomagnify in both aquatic and terrestrial food webs. This study has analysed different PFASs in African Darter (Anhinga rufa) eggs from five sites along Vaal River; Orange River, South Africa. Sixteen of 23 analysed PFASs were detected and quantified, and the homologue profiles were studied from all five sites. Total perfluorooctane sulfonic acid (PFOS) (all structural isomers) was the predominated compound of all PFASs, accounting for 88-98% for all sites, with a median concentration range of 58 ng/g ww to 2473 ng/g ww. The second highest concentration was found for perfluorodecanoic acid (PFDA) (1.9-42 ng/g ww), followed by perfluorononanoic acid (PFNA) (1.1-14 ng/g ww) and perfluorohexane sulfonate (PFHxS) (0.68-6.0 ng/g ww). The results showed significantly that the three up-stream sites (Welverdiend, Schoemansdrift and Orkney East) had similar patterns and that eggs from Schoemansdrift had the highest levels of PFASs. This may indicate the same source of origin for these three sites and that Schoemansdrift are closest to the contamination source. The three sites (Welverdiend, Schoemansdrift and Orkney East) with similar pattern is closest to Gauteng, which can be where the emission source is located, because it is an industrial area. Perfluoroalkyl carboxylic acids (PFCAs) and PFOS might originate from different sources and the source for PFCAs could be degradation of fluorotelomer-based precursors. Structural isomer profiles of PFOS showed similar results as the PFAS homologue patterns, which give further indication of the source of origin. The contribution of linear PFOS (L-PFOS) to the total amount of PFOS was between the range of 94 and 97%. Bloemhof had the highest concentration of branched isomers among all sites. The L-PFOS concentrations in Bloemhof were also significantly differ from Schoemansdrift. This indicate two different sources between Bloemhof and the three up-steam sites, or an effect of environmental fractionation.