Syfte: Syftet med studien var att undersöka huruvida det går att urskilja färger i det perifera synfältet samt om färgperceptionen skiljer sig åt mellan olika excentriciteter. Metod: I studien deltog 10 personer. Medelåldern var 23 år (omfång 19 till 29 år). Färgperceptionen hos deltagarna testades genom att LED-dioder i fyra olika färger presenterades vid olika excentriciteter i periferin. Excentriciteter som testades var 0-60° temporalt med 10° mellanrum. Testet utfördes på höger öga för samtliga deltagare. Resultat: Samtliga deltagare kunde urskilja de olika färgerna ut till 40°. Vid 50° sjönk antal korrekta svar betydligt och vid 60° kunde deltagarna inte längre urskilja färgerna. Resultaten visade ett mycket signifikant samband (p<0,0001)  mellan färgperception och excentricitet. En mycket signifikant skillnad (p<0,0001) hittades mellan färgperceptionen i fovea och vid 50° repektive 60° excentricitet. Däremot hittades ingen signifikant skillnad (p>0,05) mellan fovea och 10-40°. Slutsats: Det är möjligt att urskilja färger i periferin ut till åtminstone 40°. En viss skillnad i färgperception mellan olika excentriciteter finns; detta kan dock bero på fler faktorer utöver excentricitet. / The aim of this study was to see whether it is possible to detect and distinguish different colours in the peripheral field of vision and also if the colour perception differs between different eccentricities. 10 people participated in the study; the study was conducted on the right eye for each participant. The average age was 23 years with a range from 19 to 29 years. The colour perception was tested by presenting four different coloured LED-diodes (red, green, blue and white) at different eccentricities in the periphery. The eccentricities tested were 0-60° temporally in 10° intervals. All participants were able to distinguish the four colours out to 40°. At 50° the number of correct answers dropped significantly and at 60° the participants could no longer distinguish the colours. A highly significant correlation (p<0,0001) was found between colour perception and eccentricity. A highly significant difference (p<0,0001) was found between colour perception in the fovea and at 50° and 60°. However there was no significant difference (p>0,05) between the fovea and 10-40°. It is possible to distinguish colours in the periphery out to at least 40°. There is also a certain difference between the colour perception at different eccentricities. This difference could however depend on other factors besides eccentricity.

The importance, and the role, of peripheral vision amongst pedestrians, is an area which for a long time has remained unexplored. Previous studies regarding peripheral vision and pedestrians have mostly studied the characteristics of peripheral vision, the general visual behaviours amongst pedestrians and whether people affected by a natural loss of peripheral vision fixate on different objects compared to those with normal vision. To examine the role of peripheral vision amongst pedestrians, an experiment consisting of 20 participants was conducted. The experiment took place in a car park, where head movements (i.e. how many times each participant moved their head) and head directions (i.e. in which direction the participants’ moved their heads) of the participants were recorded using three action cameras. Two of the cameras were mounted on a helmet which the participants used during the experiment. The third camera was in the hands of the experimenter, recording the participants from behind. The experiment consisted of four different conditions. Two conditions where the participants’ peripheral vision was blocked to different extents, one with no manipulation of the visual field and one where the participants were told to watch a video on a cell phone during the walk. The results demonstrated a significant difference in the number of head movements between all four conditions. Furthermore, the results also demonstrated a significant difference in the relative frequency of downwards head directions between the first three conditions. After the experiment, the participants answered a short survey which included questions related to each condition. The answers from the survey showcased, amongst other things, that the participants thought that the condition where their peripheral vision was blocked to the largest extent was the most difficult one. A thematic analysis was conducted based on the recordings of a think-aloud-protocol which the participants were told to conduct during the experiment. The thematic analysis demonstrated, amongst other things, that the participants thought that the condition performed with no manipulation of the visual field was easy, that they felt insecure when their peripheral vision was blocked and therefore had to increase the number of head movements, and that they sometimes felt the need to redirect their gaze away from the cell phone during that condition. The conclusion which can be drawn based on the results is that the peripheral vision is widely used amongst pedestrians in natural settings, which in part is based on the fact that the participants increased their number of head movements when their peripheral vision was limited and by their own expressed thoughts regarding the different conditions. However, the results are not able to explain exactly how the peripheral vision is used amongst pedestrians. / Det perifera seendets betydelse och roll bland gångtrafikanter i naturlig miljö är ett område som till stora delar stått outforskat. Tidigare studier har främst fokuserat på uppmätning av periferins egenskaper, gångtrafikanters allmänna visuella beteenden samt studerandet av personer drabbade av naturligt synfältsbortfall. I syfte att undersöka det perifera seendets betydelse bland gångtrafikanter genomfördes ett experiment med 20 deltagare på en parkeringsplats, där huvudrörelser (d.v.s. hur många gånger varje deltagare rörde på huvudet) samt huvudriktningar (d.v.s. i vilken riktning deltagarna rörde huvudet) uppmättes med hjälp av två actionkameror fästa på en hjälm, samt en i handen på försöksledaren som filmade deltagarna bakifrån. Experimentet bestod av fyra olika betingelser, där två av dem blockerade det perifera synfältet olika mycket, en under normala synförhållanden samt en där deltagarna fäste blicken på en mobiltelefon under gången. Resultatet visade en signifikant skillnad i antalet huvudrörelser mellan samtliga betingelser. Utöver detta visades en signifikant skillnad i frekvensen av huvudrörelser nedåt vid en jämförelse mellan de tre förstnämnda betingelserna. Efter utfört experiment fick deltagarna dessutom svara på en enkät, vilken bland annat visade att deltagarna själva skattade att betingelsen där deras perifera seende blockerades som mest var svårast att genomföra. En tematisk analys genomfördes även baserat på data från ett tänka-högt-protokoll som deltagarna var uppmanade att föra under experimentets gång. Detta visade bland annat att deltagarna kände att det var enkelt att gå vid normala synförhållanden, att det fanns osäkerhetskänslor och behov av huvudrörelser vid betingelserna där periferin blockerades, samt att många kände ett behov av att lyfta på blicken vid mobiltelefonbetingelsen. Slutsatsen som kan dras baserat på resultaten är att det perifera seendet används mycket bland gångtrafikanter i naturlig miljö, vilket dels grundar sig i att deltagarna rörde som mest på huvudet när deras perifera seende blockerades, samt deras egna yttrade tankar. Det som inte kunnat besvaras är exakt hur det perifera seendet används bland gångtrafikanter.