Att ta emot besök inom intensivvård ökar både intensivvårdspatientens och dess närståendes välbefinnande. Sedan COVID-19 pandemins början har flera restriktioner införts i samhället. Besöksrestriktioner inom hälso- och sjukvården var en av dessa. Kunskapsstöd för besöksrestriktionernas påverkan på vårdandet inom vuxen intensivvård har dock varit svagt. Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av besöksrestriktioners påverkan på vårdandet av vuxna intensivvårdspatienter. Examensarbetet utgick från en deskriptiv kvalitativ ansats. Sex ostrukturerade intervjuer genomfördes och datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Tre teman med sex kategorier identifierades. Informanterna upplevde att vårdandet blivit mer anonymt. Intensivvårdspatienter saknade trygghet från sina närstående. Informanterna upplevde att närstående inte hade möjlighet att vara delaktiga i vårdprocessen, vilket orsakade förlängd vårdtid och onödigt lidande för intensivvårdspatienter. Informanterna upplevde etiskt dilemma när närstående inte fick vara nära, vilket har påverkat sjuksköterskornas psykiska välbefinnande. Besöksrestriktioner påverkade såväl intensivvårdspatienter och dess närstående som intensivvårdssjuksköterskor. Utifrån ett hållbarhetsperspektiv behöver intensivvård involvera närstående i vårdprocessen på bästa möjliga sätt för att kunna främja välbefinnandet för intensivvårdspatienter, dess närstående, samt personal.