Syftet med studien var att skapa en förståelse för hur pedagogerna på fritidshem främjar barns sociala utveckling. I styrdokument och litteratur om fritidshemmets roll tas det upp hur arbete ska främja utveckling hos individer, men sällan hur det ser ut i verkligheten. Eftersom att fritidshemmetsverksamhet är grupporienterat är också verksamheten styrd utifrån bland annat antalet barn och personalgrupp. Därför blir det intressant att försöka förstå hur pedagoger jobbar för att främja alla individer och hur de ser på sin roll i att främja social utveckling. Litteraturen om grupprocesser och utveckling är många till antalet, men inte så många som berör fritidshemmet specifikt. Jag har genomfört en metodtriangulering i insamling av empiri. Där en kvalitativ intervju gjorts i form avfokusgruppsamtal. Den har använts som primärkälla och har stärkts med en deltagande observationer i verksamheten. Insamlad data har hanterats på ett så medvetet sätt och kritiskt granskats utifrån olika påverkande faktorer. Informanterna som deltagit i studien är nio fritidspedagoger som arbetat på samma skola men på olika avdelningar. Studien visar att skillnader finns i förhållningsätten på de olika avdelningarna. Pedagogerna pratar om en mognad som måste infinnas för att vissa delar i utvecklingen ska grundas. Vidare visas ett samband mellan empati och ansvar som hör samman med den personliga utvecklingen. Resultatet visar att det finns en progression i verksamheten som inte var uttalad och att pedagogerna är väl medveten om sin roll i den sociala utvecklingen som sker hos barnen.