Bakgrund: Antalet äldre ökar vilket utgör en stor utmaning för samhället. Nationella satsningar pågår för att åstadkomma en sammanhållen vård och omsorg för de multisjuka äldre. Syfte: Att beskriva primärvårdsläkares och kommunala sjuksköterskors erfarenheter av samverkan för multisjuka äldre i ordinärt boende samt vilka faktorer de anser viktiga för att förebygga inläggning i slutenvården. Metod: Kvalitativ metod med fokusgruppsintervjuer där sammanlagt 15 sjuksköterskor och läkare deltog. Materialet analyserades med systematisk textkondensering. Resultat: Informanterna anser att flera faktorer påverkar om de multisjuka äldre kan vårdas kvar hemma, samverkan mellan primärvårdsläkare och kommunala sjuksköterskor utgör en viktig del men ansvaret för en allt högre medicinsk nivå i ordinärt boende kräver också andra resurser. En medicinsk vårdplanering underlättar men eftersom de mest sjuka äldres tillstånd snabbt kan förändras behöver de regelbundna hembesök. Detta är en förutsättning för att den medicinska säkerheten ska tryggas, särskilt efter utskrivning från slutenvården.  En utebliven planering och bristande information till patient och närstående ökar risken för sjukhusinläggningar som hade kunnat undvikas. Med ytterligare ersättning för att prioritera multisjuka äldre kan fler hembesök göras. De multisjuka äldres speciella behov ställer ökade krav på personalens kompetens.  Slutsats: Det finns ett engagemang för de multisjuka äldre och förslag på lösningar för att undvika slutenvård och återinläggningar både inom den egna organisation och i samverkan med vårdgrannar. De satsningar som görs nationellt och lokalt behöver utformas tillsammans med de läkare och sjuksköterskor som är närmast patienten för att tillvarata deras kompetens och erfarenhet. Först då kan rätt satsningar komma de multisjuka äldre till del. / Background: The ageing population has increased, which is a major challenge. National efforts are underway to develop coherent care for frail old people. Objective: To describe primary care physicians and community nurses' experiences of interaction for frail old people in home care, and the factors they consider important in preventing readmission. Methods: Qualitative methodology with focus groups involving 15 nurses and doctors. The material was analysed with systematic text condensation. Results: The informants consider that many factors determine whether the frail old people can stay in home care, collaboration between physicians and nurses is important but the responsibility for an increasing medical level in home care also require other resources. A medical healthcare planning facilitates but the frail old patient’s medical condition may change rapidly, regular home visits are needed. This is a prerequisite to ensure medical safety, particularly after discharge from inpatient care. Lack of planning and information to patients and their relatives increases the risk of readmission that could have been avoided. With additional compensation to prioritize the frail elderly, more home visits can be made. The frail old people’s special needs places increased demands on the staff skills. Conclusion: There is a commitment to the frail old people and suggestions for ways to avoid hospitalization and readmissions both within their own organization and in collaboration with healthcare neighbours. The efforts that are being made nationally and locally need to be in collaboration with the doctors and nurses who are closest to the patient to benefit from their skills and experiences. Only then, the right ventures can be made to benefit the frail old people.