Uppsatsen syfte är att undersöka för sju pingstpastorers förhållningssätt till nådegåvorna och tungotal, vilka likheter och skillnader går att utläsa och hur dessa förhåller sig till Lewi Pethrus förkunnelse. För att besvara uppsatsens frågeställningar används en komparativ intervjustudie där sju olika pingstpastorer från olika församlingar från olika delar av Sverige intervjuas. Utgångspunkten i jämförelsen ligger sedan i Pethrus trosgrund. Uppsatsen syftar även till att undersöka om det skett en förändring i förhållningssätt utifrån denna teoretiska grund. Resultatet visar att både nådegåvor och tungotal har en central roll inom den pentekostala teologin. Det undervisas om och uppmuntras till att aktivt söka de andliga gåvorna inom församlingarna. Resultatet visar också på en tudelad uppfattning kring nådegåvorna som identitetsbärande för pingströrelsen men resultatet visar på att pingströrelsen fortfarande vilar på en gemensam trosgrund och likheterna är fler än det som skiljer dem åt.