This case study examines the impact of different perspectives in the planning process of a public swimming facility in Umeå. It is based on Peter Marcuse’s differentiation of planning practices into deferential planning, social reform planning and social justice planning, with emphasis on the last.A discourse analysis of interviews with five key planning actors comprises the core of the study, also supported by municipal documents and media publications.Expressions of social justice planning are found to be enabled through 1) individual planner’s benevolence, experiences and established trust relationships, 2) access to knowledge and know-how for advocating identified perspectives due to grass rootbased organizations and 3) legal support.Inhibiting conditions are further identified in 1) the prevailing economic-politicalorder, due to which the concept of the public has been renegotiated, 2) planning practices based on public-private partnerships mediated through person-centredpower concentration, and 3) a silenced ideological-political conversation. / Denna fallstudie granskar genomslaget av olika perspektiv i Umeås nya badhus,Navets, planeringssprocess. Undersökningen utgår från Peter Marcuses differentiering av planeringens praktik i de tre planeringstraditionerna teknisk planering, socialreformistisk planering och planering för social rättvisa, med tyngdpunkt i den sistnämnda.Studien baseras på en diskursanalys av intervjuer med fem centrala aktörer iplaneringsprocessen och stöds också av mediala publikationer samt kommunala dokument som utredningar och protokoll.Studien drar slutsatsen att uttryck för planering för social rättvisa möjliggörs av 1) enskilda planeringsaktörers välvilja, erfarenheter och tillitsrelationer 2) tillgång tillidentifierade intressegruppers perspektiv genom representanter med kompetens att föra deras talan samt 3) juridiskt stöd.Försvårande förhållanden identifieras istället i 1) den rådande ekonomisk-politiska riktningen, vilken utanför det politiska samtalet har omförhandlat synen på vilka som utgör allmänheten, 2) planeringspraktik baserad på offentlig-privata uppgörelser,medierad genom personcentrerad maktkoncentration samt, som en följd av detta, 3) ett tystnat idépolitiskt samtal.