Gillberg, J. 2017. Förhållandet mellan fysisk och social förändring: En studie om planeringsstrategier för en minskad boendesegregation med inblick i Uppsala kommun och Tierps kommun. Kulturgeografiska institutionen, Uppsatser, Uppsala universitet.    Syftet med uppsatsen är att se på hur fysisk byggnation kan påverka sociala strukturer i ett bostadsområde. Denna fråga behandlas genom tre utvalda begrepp; boendesegregation, gentrifiering och grannskapseffekter. Begrepp som jag belyser och diskuterar då jag anser begreppen som betydelsefulla gällande studier kring hur boendesegregation kan minskas i dagens samhällen. Med intervjuer som underlag ger undersökningen en inblick i hur två utvalda kommuner, Uppsala kommun och Tierp kommun, resonerar kring och arbetar med boendesegregation utifrån ett socioekonomiskt perspektiv.  De resultat jag kunnat utläsa av denna undersökning är främst att båda aktörerna från de utvalda kommunerna framhäver vikten av blandade bostäder som planeringsstrategi mot en minskad boendesegregation. För genom varierade boendeformer ges större möjlighet för individer i olika socioekonomiska situationer att bosätta sig i området. Dock handlar det till stor del om markägoförhållanden vid arbetet med nyproduktioner, något som kräver kompromisser och samarbete mellan kommunen och privata aktörer. Slutligen är målkonflikterna, som i korta drag handlar om estetik kontra pris i bostadsområden, något som kan uppenbara sig inom kommunen och som i sin tur kan påverka arbetet mot en minskad bostadssegregering.

Uppsatsen utgör en fallstudie av tätortsutvecklingen i Uppsala kommun mellan år 1960 och 2020. Uppsatsens syfte har varit att analysera och förklara mönster och utvecklingslinjer i tätortsutvecklingen utifrån planeringsstrategier och för tidpunkten rådande samhällsideal. Detta har uppnåtts genom en kombination av metoder i form av deskriptiv analys av folkmängddata på tätortsnivå samt en dokumentanalys av fyra av Uppsala kommuns tidigare general- och översiktsplaner. Resultatet visar att tätortsutvecklingen i Uppsala kommun mellan 1960 och 2020 har genomgått en stor förändring. Perioden från 1960 och som senast mitten till av 1990-talet utgör en första tillväxtperiod som inträffari majoriteten av tätorterna. Efter den första tillväxtperioden avtar befolkningstillväxten som får en stabil till något fluktuerande utvecklingskurva. Denna utveckling kvarstår i flera av tätorterna fram till 2020. På 2000-talet inträffaren ny tillväxtperiod vilket i större utsträckning inkluderar tätorter som inte genomgick den första tillväxtperioden. 2015 och 2020 tillkommer det helt nya tätorter vilket delvis kan förklaras av brist på lämplig tomtmark i befintliga tätorter. Planeringsstrategin för tätortsutvecklingen har förändrats med tiden. Från utbyggnad av befintliga stadsdelar i främst sydlig riktning, till utbyggnad i pärlbandsmönster längs med kommunikationsleder i nord-sydligriktning. På 2010-talet bygger planeringsstrategin på stråkutveckling längs med kommunikationslederna i samtliga av kommunens riktningar. Kommunikationslederna har spelat en avgörande roll för tätortsutvecklingen tillsammans med Uppsala kommuns planeringsstrategier och Uppsalas läge nära Stockholm.