Syftet med den här studien är att belysa dansens utformning och betydelse i skolan.Detta med avseende att ta reda på om dansen bör komma in i grundskolans tidigareår för att fånga upp pojkarna och även försöka lyfta fram vilka förutsättningar somkrävs för en bra dansundervisning. Syftet är också att kunna förstå och utveckla minegen men förhoppningsvis andra danspedagogers dansundervisning i skolan och villunder studiens gång försöka bilda en uppfattning om hur dansen kan bli mertillgänglig och intressant även för pojkarna.Den dans som det talas om här är konstnärlig dans, dans som scenisktuttrycksmedel. Metoden jag använt mig av är kvalitativa intervjuer samtlitteraturstudier. I tidigare forskning har det visat sig att pojkar har en negativinställning till dansundervisning, när det ordas dans. Men danspedagoger som harundervisat pojkar ser en positiv inställning hos pojkar under själva danslektionen.För att fånga pojkarnas intresse då det gäller dans i skolan så har det i studier visatsatt det krävs en danspedagog som håller i dansundervisningen, då pojkar och flickorutvecklas olika motoriskt i de tidiga åren och ”attackerar” dans olika krävs det någonutbildat i ämnet som kan lägga upp undervisningen så den anpassas även tillpojkarna. Huvudresultatet av den empiriska studien visar att det som motiverarpojkar att väljer dans i skolan när den inte längre är obligatorisk är att de på någotsätt kommit i kontakt med dansen på ett positivt sätt och genom att pojkarna fått levaut passionen för dansen på ett ”manligt sätt” från början, det vill säga genom hiphopoch streetdance då det upplevs som en mer pojkaktig dansstil.