Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Ivar Lo-Johansson menar att synen på uppfostran reglerar hur de ungas sexualitet formas, med utgångspunkt i gestaltningen av huvudpersonens utveckling i romanen Geniet. Uppsatsen analyserar hur denna uppfostran utifrån en sexualmoralisk syn på onani och avhållsamhet enligt Lo-Johansson påverkar individens identitet till sexuell isolering, ensamhet och jag-dyrkan. Ett perspektiv han argumenterar för utifrån sin sexualteori i boken Monism.Det underlag som används för att analysera sexualitet och identitetsskapande utifrån ett teoretiskt perspektiv är Michel Foucaults Sexualitetens historia. 1. Viljan att veta. Distinktion mellan sex och sexualitet samt pedagogiseringen av barnets kön är perspektiv som uppmärksammas. Freuds texter om kön, onani, kärlek och sexualitet i Sexualiteten tas med utifrån Lo-Johanssons påstådda påverkan av psykoanalys och utifrån de motiv som behandlas i analysen. Angående onanin som en fråga i sig och kopplad till en historisk diskurs hänvisas till Thomas W. Laqueurs Solitary Sex, A Cultural History of Masturbation.Analysens huvudsakliga metod består i en närläsning av Geniet. Det görs också en parallell läsning av Lo-Johanssons essäsamling Monism för att analysera hans gestaltning av Geniets huvudperson i förhållande till hans framställning om sin sexualteori om den sexuella monismen.Analysen visar att Lo-Johanssons syfte med Geniet inte väckte de frågor han avsåg. Ungdomarna som var med kände inte igen sig. Lo-Johanssons egen pubertet kom att ljuda i bakgrunden som ett långt utdraget personligt ackord. Det som kom att diskuteras var hans kvinnosyn, att man måste släppa till flickorna, mer än den anklagelse mot uppfostran han hade i fokus. Han tog en extrem individ – med narcissistiska problem- som utgångspunkt för en generell samhällsfråga som fick den frågan att komma i skymundan. Sexualteorin han förespråkade fick inget fotfäste.