En kvalitativ studie med syfte att undersöka vilken bild biståndsorganisationer väljer att lyfta fram i sin marknadsföring samt varför de väljer att lyfta fram just denna bild. I analysen så används två teoretiska ramverk, teorier kring marknadsföring för insamling och postkoloniala teorier. Elva personer som arbetar eller har arbetat med marknadsföring och/eller kommunikation i biståndsorganisationer har intervjuats. Studien visar att det effektivaste är att använda negativa bilder där personerna framställs som offer. Allra effektivast är det att använda bilder på barn och studien visar även att vissa frågor är enklare att samla in medel till. Trots denna vetskap så väljer organisationerna ändå att inte använda sig av alla dessa strategier. Detta har flera förklaringar, så som att organisationerna förhåller sig till etiska riktlinjer och att deras medlemmarna påverkar hur de arbetar. Dessa förklaringarna går att koppla samman med den postkoloniala kritiken som finns gentemot biståndsorganisationers marknadsföring. Studien visar även att det finns en ökad spänning inom organisationer där de i marknadsföringen behöver visa upp vad som anses vara en mer traditionell bild av biståndsarbetet medan arbetet i fält blir allt mer rättighetsbaserat.