This thesis focuses on the topic of PBF-LB applied to titanium alloys. Of allalloys, an α + β is chosen, named Ti-6Al-4V. The selection of this particular alloy is driven by its current widespread use in many industrial applications where high strength coupled with low density are both desirable properties. For the last 50 years, parts made with this alloy have been cast or forged and then machined to achieve the final geometry. There is now an opportunity totransform this process chain by additive manufacturing, hence reducing material waste and achieving near net shape from powder feedstock. The process is summarised as follows: a laser selectively melts areas on a build plate where powder is pre-placed. Then a successive powder layer is spread and the process is repeated until completion. Upon removal of the part from the build plate, loose powder in the chamber is collected and recycled whenever possible. The design freedom provided by powder bed fusion methods enables production of intricate geometries and added functionality, despite the need for post-build consolidation and/or microstructural adjustments. Today’s fine and narrow powder cuts (e.g., 15-50μm) are designed to be coupled with low layer thicknesses (i.e., 30μm) to achieve smooth surfaces and high resolutions of small features e.g., internal cooling channels. However, costs associated with production of fine and narrow powder cuts are substantial as refinement of batches requires multiple sieving steps. In addition, resulting building times are considerably long (i.e., days), therefore a beneficial alternative could be that of exploring higher layer thicknesses together with wider and coarser powder cuts. The main idea of this work is to investigate the effects of employing a powder with a wider size distribution 15-90μm. The aim is to reduce the sievingrequired and consequently decrease the costs of developing and building parts made by PBF-LB. An extensive microstructural investigation is conducted on single tracks and cubes built with 27 different process parameter combinations, which also attempts to establish correlations between characteristics of tracks and responses measured in cubes. As a second step, the amount of residual porosity of asbuilt cubes is chosen as the discriminant for further mechanical testing of sub and super-β transus high-pressure heat treated material. / Den här avhandlingen fokuserar på additiv tillverkning av titanlegeringar med laser pulverbädd metoden. Den legering som främst är i fokus är Ti-6Al-4Vsom är en α+β legering. Anledningen till valet av denna titanlegering är att det är den vanligast förekommande titanlegeringen och att den används i ett antal olika industriella tillämpningar där hög styrka i kombination med låg vikt är önskvärda egenskaper. Under de senaste 50 åren har komponenter utav denna legering tillverkats med gjutning eller smide, följt av bearbetning till slutlig geometri. Med hjälp av additiv tillverkning finns nu en möjlighet att förändra tillverkningskedjan i vilket minskat materialspill och en mer nära-slutgeometri kan erhållas direkt genom användning av metallpulver som utgångsmaterial. Processen kan summeras enligt följande: en laser smälter ett förbestämt område på en byggplatta som täckts mer pulver. Därefter adderas ytterligare ett lager med metallpulver ovanpå, på vilket samma process sker igen, och igen osv, tills hela detaljen är färdigtillverkad. När detaljen ska tas loss ifrån byggplattan samlas det kvarvarande icke-smälta pulvret upp och återanvänds i så stor utsträckning som möjligt. Frihetsgraderna vid design i processen möjliggör tillverkning av komplexa geometrier och adderade funktionaliteter, även fast efterbehandling och/eller justeringar av mikrostrukturen kan behövas. Dagens smala pulverstorleksfördelning (tex 15-50μm) är avsedd att ge tunna lagertjocklekar (tex 30μm) för att åstadkomma en fin yta och hög upplösning av små geometrier, såsom exempelvis interna kylkanaler. Men kostnaderna som det innebär att framställa och sortera ut fina och smala kornstorleksfördelningarär avsevärd eftersom det innebär flera steg med silning. Vidare leder de tunnalagertjocklekarna till långa byggtider (typiskt dagar). Ett alternativ, som därför vore fördelaktigt, är att undersöka möjligheten med att bygga tjockare lager med en bredare och större pulverstorleksfördelning. Huvudfokuset i detta arbete fokuserar på att undersöka effekterna av att använda en bredare pulverpartikelstorleksfördelning 15-90μm, med syfte at minska silningsbehovet och därmed reducera kostnaden för att utveckla och tillverka detaljer med laser pulverbädd additiv tillverkning. En omfattande mikrostrukturundersökning har gjorts på enkelsträngar och kuber byggda med 27 olika processparameter-kombinationer, vilket samtidigt försöker identifiera korrelationer mellan enkelsträngarnas karaktäristik med resultaten uppmätta hos kuberna. I ett nästa steg har material, som tillverkats med processparametrar som renderade i minst/mest porer hos kuberna, mekaniskt provats efter att det högtrycksvärmebehandlats över- respektive under β-transus. / <p>Paper A is not included due to the copyright.</p><p>Paper B and C are to be submitted.</p>

When skeletal fractures are too extensive for fixation with plates and screws, autografts are the most used technique for treating this. Within the biomedical field the interest in biodegradable implants made from additive manufacturing have increased. Magnesium alloys has also gained interest because of its favorable mechanical properties.. The objective of this project is to report on new knowledge, possibilities and limitations of powder bed fusion-laser beam (PBF-LB) printed magnesium-based alloys for biomedical applications, specifically the mechanical properties of WE43. Before the practical work was carried through, a gathering of literature from scientific papers was put together to a background with information regarding Magnesium, additive manufacturing, microscopic observation methods and mechanical testing.  The practical elements were divided into 4 different categories: printing, sample preparation for observation and testing, microscopic observation, and mechanical testing. All the collected data was observed and discussed, and lastly compiled in to a result with microscopic images, stress-strain curves and data tables. It was discovered that the mechanical properties differed between the two build orientations. The specimen most appropriate for load bearing implants was the horizontal build direction. The differences between 67° and 90° scan strategy were that the 90° scan strategy with horizontal build orientation showed the lowest Young´s modulus which is favorable, whereas the 67° scan strategy showed higher tensile strength and ductility which also is favorable. Thereby no conclusion could be drawn on whether a 67° or 90° scan strategy was preferable. The conclusion was made that a horizontal build orientation had the most optimal mechanical properties, and that more research needs to be conducted on this topic before it can be used for biomedical applications.