Gemenskap är eftersträvansvärt för de flesta människor. Samtidigt är många gemenskaper relativt homogena och likriktade. På ett liknande sätt är många kristna församlingsgemenskaper uppbyggda, dvs. de är gemenskaper där mångfalden får svårt att hävda sig. Kan teologin bidra med öppningar i ett samtal om gemenskap och mångfald i den kristna församlingen och i mänskligt samliv? Denna avhandling utgår från hur man inom två konkreta församlingar i Svenska kyrkan talar om identitet och pluralism och försöker komma till rätta med att man har olika tankefigurer för hur en församlingsgemenskap skall kunna innefatta mångfald. Församlingarnas svårigheter pekar mot ett allmänkyrkligt dilemma, kanske allmänmänskligt: Hur förena gemenskap och mångfald? Dietrich Bonhoeffer är en teolog som i sina skrifter diskuterade just denna problematik, först som ung i avhandlingen Sanctorum Communio, senare som ledare för prästseminariet i Finkenwalde i boken Life Together och slutligen som motståndsman under krigsåren i det som var avsett att bli hans magnum opus, Ethics. Utifrån Bonhoeffers teologiska diskussion blir det viktigt att möta församlingarnas praktiska dilemma genom ansvarigt handlande i den konkreta situationen, att försöka gestalta en församlingsgemenskap som bejakar olikhet, medveten om mångfalden och om att varje handling hotar att utestänga några. / Most people strive for fellowship. However, most communities and fellowships are fairly homogenous and uniform. Many Christian parish fellowships are built in a similar fashion; they are, in other words, fellowships where pluralism has a hard time asserting itself. Could theology possibly contribute to opening up for discussions regarding community and pluralism in the Christian church and in social life? This dissertation takes its starting point in how two actual parishes in Sweden talk about identity and pluralism and how they try to come to grips with the fact that in each parish there are different mental figures as to how parish fellowship might include pluralism. The difficulties facing the parishes point to a dilemma facing all churches, and possibly all human beings: How to unite fellowship and pluralism? Dietrich Bonhoeffer is a theologian who in his writings discussed this very issue, first as a young man in his dissertation Sanctorum Communio, then later as the leader of the Seminary at Finkenwalde in his book Life Together and finally as a member of the resistance movement during WWII in what was meant to be his magnum opus, Ethics. Based on the theological discussion of Bonhoeffer, it becomes an important task to address the practical dilemma of the churches through responsible action in the practical situation; to try to model a community that includes otherness, at the same time being aware ofthe plurality and that each action may threaten to shut some people out.