This essay is included as a sub-study of a survey about child poverty, which the Department of Sociology at Uppsala University, the Ombudsman for Children and Gillbergska Stiftelsen (the Gillberg’s foundation) has been commissioned by Uppsala Town to implement. The intent of this essay is to investigate how three pre-school managers in the municipal preschool in Uppsala describe child poverty, how they see the preschool’s social responsibility and how they manage child poverty in their practical operation. The essay is a qualitative study and informants' responses has been analyzed and related to symbolic interactionism, the thesis theoretical basis. The results show that pre-school managers' understanding and description of child poverty differ. Child poverty is not a topic discussed very much in early childhood education and insight into families' financial situation is very small. Preschool managers testify that families rarely talk about their financial situation and poverty seem to be seen as something private that the school should not put themselves in, poverty also seems to be associated with shame. Preschool heads out that preschool has responsibility for all children within the business and is responsible for getting views on child abuse but preschool's role in relation to economically disadvantaged children seems to be unclear and there are no general guidelines on how to act if a child is struggling financially. / Denna uppsats ingår som en delstudie i ett kartläggningsprojekt om barnfattigdom som Sociologiska Institutionen vid Uppsala Universitet, Barnombudsmannen och Gillbergska Stiftelsen fått i uppdrag från Uppsala kommun att genomföra. Uppsatsens syfte är att undersöka hur tre förskolechefer inom den kommunala förskoleverksamheten i Uppsala beskriver barnfattigdom, hur de ser på förskolans sociala ansvar samt hur man arbetar med och hanterar barnfattigdom inom verksamheten i praktiken. Uppsatsen är en kvalitativ intervjustudie och informanternas svar har analyserats utifrån meningskoncentrerad innehållsanalys kopplat till tidigare forskning och begrepp från symbolisk interaktionism, uppsatsens teoretiska utgångspunkt. Resultaten visar att förskolechefernas förståelse och beskrivning av barnfattigdom skiljer sig åt. Barnfattigdom är inget ämne som diskuteras speciellt mycket inom förskoleverksamheten och insynen i familjernas ekonomiska situation är mycket liten. Resultaten visar att det finns en välvilja hos personalen att hjälpa utsatta barn men att det är svårt att tala om fattigdom med föräldrarna eftersom det är förknippat med skam. Fattigdom tycks ses som något privat och något som förskolan inte ska lägga sig i ifall inte familjerna själva väljer att öppna sig, vilket familjer tycks göra i mycket liten utsträckning. Förskole-cheferna påpekar att förskolan har ansvar för alla barn inom verksamheten och är ansvarig för att få syn på barn som far illa men förskolans roll i förhållande till ekonomiskt utsatta barn tycks vara oklar och det saknas generella riktlinjer för hur man ska agera om ett barn har det svårt ekonomiskt.