Bakgrund: Sjukdomar orsakade av våra levnadsvanor är ett hot mot folkhälsan, men med hälsofrämjande och primärpreventiva åtgärder kan de reduceras. Hit hör somatiska såväl som psykiska sjukdomar. Genom att ta fram strategier och interventioner kan sjuksköterskan initiera och främja insatser som tillgodoser allmänhetens hälsa och minimera exponering för riskfaktorer. Syfte: Syftet med denna rapport är att sammanställa aktuell kunskap om hinder för att arbeta hälsofrämjande i primärvården. Metod: Integrerad litteraturstudie som baseras på 16 vetenskapliga artiklar som analyserats med hjälp av en metodartikel av Whittemore och Knafl. Sedan kondenserades och delades in i fem olika huvudkategorier som besvarade syftet. Resultat: Kunskapsöversiktens resultat visar att de hinder som finns för att arbeta hälsofrämjande inom primärvården är brist på evidens bakom arbetet, bristande organisatoriska förutsättningar, otillräckliga resurser samt vårdpersonal och patienters attityder mot hälsofrämjande arbete. Slutsats: Litteraturöversikten visar att det behövs mer forskning inom området dock kan resultatet användas för att öka medvetenheten angående hälsofrämjande arbete både för befolkningen och i det kliniska arbetet. Genom att uppmärksamma de hinder som ses i arbete kan ny kunskap tillämpas och de preventiva åtgärderna ses som positivt för ett hållbarare samhälle.

Diabetes typ 2 ökar i hela världen, beräkningar har visat att prevalensen troligen kommer att öka till det dubbla år 2030. Att identifiera och behandla patienter som riskerar att utveckla sjukdomen är angeläget då personer med diabetes typ 2 löper ökad risk för att få komplikationer och andra sjukdomstillstånd som leder till stort lidande och förtida död. Syftet med denna litteraturstudie var att utifrån distriktssköterskans ansvarsområde beskriva primärpreventiva åtgärder och dess effekter för att förebygga diabetes typ 2 hos personer med nedsatt glukostolerans. En litteraturstudie med analys av 14 vetenskapliga artiklar genomfördes och resultatet visade att studier som innehöll både kost och motionsintervention inklusive individuell eller gruppbaserad rådgivning hade goda långtidseffekter på riskfaktorerna för insjuknande av diabetes typ 2. Patienter med nedsatt glukostolerans har behov av stöd för att förändra sina levnadsvanor i strävan mot att förebygga eller skjuta upp insjuknande i diabetes typ 2.