Diskussionen kring den bostadsbrist som finns i de flesta av Sveriges kommuner har allt mer kommit att rikta in sig mot vilka som faktiskt drabbas av den. Trots ett kraftigt ökat bostadsbyggande under de senaste åren kvarstår problemen med att lösa bostadsförsörjningen för ekonomiskt svagare grupper i samhället, då mycket av det som byggts varit snarlikt och dyrt. Detta har lett till att allt fler kommuner testar nya sätt för att bredda bostadsutbudet. Denna uppsats syftar till att undersöka hur en kommun, Stockholms stad, arbetat med markanvisningar för att främja prisrimliga bostäder i samverkan med fastighetsutvecklare. Studien utgörs av en fallstudie, där sex stycken projekt i Stockholms stad undersöks genom intervjuer och dokumentstudier. Dessa projekt visar på att det går att främja prisrimlighet genom olika markanvisningsmetoder, men att kommunen tar en mer aktiv roll i att styra mot minskade boendekostnader genom jämförelseförfaranden, där det är kommunen som uppger vilka parametrar som anses viktiga i en utveckling. Vidare identifierar studien en rad faktorer som tycks driva de medverkande aktörerna att arbeta med prisrimlighet, så som politisk vilja, konkurrens om byggbar mark och ekonomiska styrmedel på den nationella skalan. / The discussion surrounding the housing shortage in Sweden has shifted from focusing on merely the quantity of housing units needed, towards what type of housing that is lacking and the people actually suffering from the housing shortage. Despite a massive growth in housing output during the last couple of years, problems remain for solving the housing needs of people with low incomes. The majority of new housing units built has been similar in price and directed towards higher earners. This has led to many municipalities trying new ways of making new-builds more accessible. This essay aims to understand how one municipality, Stockholms stad, uses municipal land and land allocations in order to promote affordable housing. The case study uses document studies and interviews in order to gain knowledge about six projects where affordability has been promoted through different land allocation methods. The study concludes that affordability can be promoted by using different land allocation methods, however the municipality takes a more active role in steering towards affordability through concept competitions. The study furthermore identifies a number of factors that have bearing on how different actors work towards affordability in housing, such as political will, competition over buildable land and economic instruments on the national level.

Den moderna storstaden ställs idag inför många utmaningar, en av dessa är en ökande mängd invånare. För att möta efterfrågan byggs nya bostadsområdena i och runtom större städer. Idag ställs allt högre krav på hållbarhet och kvalité för dessa nya områden. Under planeringen är det kommuner som har det formella ansvaret att börja planarbetet och upprätta en detaljplan genom det så kallade planmonopolet. Dock är kommuners möjligheter kraftigt beroende på om kommunen äger marken eller inte. Denna studie syftar till att undersöka handlingsutrymmet i en svensk kommun för att integrera hållbarhet i nya stadsbyggnadsprojekt vid olika markägarförhållanden. Vidare är studiens syfte att undersöka utmaningar kring kommunikationen mellan aktörerna i planeringsprocessen. Dessutom analyseras utmaningar angående social hållbarhet och kring säkerställningen av prisrimliga bostäder i de nya stadsbyggnadsprojekten. Undersökningen bygger på en kvalitativ metod i form av en fallstudie i Täby kommun. Inom fallstudien intervjuades huvudsakligen tjänstepersoner från kommunen som arbetar med projekten Täby park och Västra Roslags-Näsby. Huvudfokus i de semistrukturerade intervjuer låg på hållbarhetsaspekterna i båda projekten och hur arbetet med dessa hållbarhetsaspekter ser ut i planeringsprocessen. Rapporten behandlar även teori gällande detaljplanering, kommunens handlingsutrymme genom avtal samt hållbarhetsmål i planeringsprocessen. Social hållbar stadsutveckling definieras med utgångspunkt för prisrimliga bostäder och upplåtelseformer i stadsbyggnadsprojekt. Resultatet visar att Täby kommun har haft större handlingsutrymme i Västra Roslags-Näsby än i Täby park. Detta kan härledas till att markägarförhållanden skiljer sig åt mellan projekten. Inom Västra Roslags-Näsby är kommunen markägare medan marken för Täby park ägs mestadels av Täby park exploatering AB. I båda projekten har hållbarhet varit med från ett tidigt skede i planeringsprocessen, dels genom framtagning av hållbarhetsprogram och dels genom politiska beslut. Kommunen ställer höga krav på byggaktörer i Västra Roslags-Näsby och i Täby park arbetar kommunen och byggaktörerna med mål istället för krav. Resultatet från fallstudien tyder på att kommunikationen mellan kommunen och byggaktörerna har varit bra i båda projekten, dock har involveringen av projektledare för kvarteren i detaljplanen i Täby park varit en utmaning. De kom senare i planeringsprocessen och det ledde till förvirring både hos tjänstemännen och projektledarna angående hållbarhetsmålen och deras uppföljning. I Västra Roslags-Näsby har detaljplanen blivit överklagad av grannar som kunde har blivit förhindrade om kommunen hade fört en effektivare dialog med dem. Utmaningar kring social hållbarhet är att det inte stod i fokus av projekten från början utan mer den ekologiska hållbarheten. Dessutom är en utmaning att båda projekten kommer vara byggarbetsplatser i många år som dels kan påverka nya invånare och dels tillgängligheten till och från områdena. Slutligen visar studien på att det ska finnas både hyresrätter och bostadsrätter i båda projekten, dock är andelen hyresrätter låga. Risken är att hyresrätterna blir dyra eftersom nybyggda bostäder oftast är dyra, även med tanke på att det ska bli hållbara stadsdelar.