Syftet med den här uppsatsen har varit att analysera innehållet i Belinda Olssons tv-serie Fittstim – min kamp som sändes i SVT under början av år 2014. Uppsatsen har undersökt vilka relationer och identiteter programmet innehåller för att komma fram till vilken bild av feminismen det är som representeras. Uppsatsen består av en övergripande forskningsfråga: hur representeras feminismen i programmet? Samt underfrågorna: hur ser identiteter, relationer och representationer ut i programmet? Hur går serien tillväga för att svara på programmets huvudfråga ”är feminismen på rätt väg? För att besvara frågeställningarna har en del ur lingvisten Norman Faircloughs kritiska diskursanalys används. Den teoretiska ramen uppsatsen bygger på består av teorier kring programgenrer, representation, definition av begreppet feminism, ett postfeministiskt medieinnehåll samt teorier gällande makt och ideologi hämtade från bland annat Fairclough. Tidigare forskning berör medias konstruktion av feminism och representationen av kvinnor i media. Uppsatsens slutsats och diskussion kommer fram till att den feminism som representeras är den som förekommit i mediebruset – någonting som kan kopplas till Belinda Olsson själv som kallar sig ”media-feminist”. Även det postfeministiska perspektivet är centralt i uppsatsens slutdiskussion eftersom Belinda Olsson som feminist ifrågasätter feminismen i ett program som i sin tur anser sig kartlägga feminismen.   Framgår det vad som är subjektiva åsikter och vad som är allmängiltig fakta? Detta är frågor som funnits med under uppsatsens gång. Kärnan i undersökningen har därför varit att tolka hur feminismen representeras i ett dokumentärlikt samhällsprogram som vill kartlägga och ifrågasätta den svenska feminismen.