Det uppskattas att 15% av alla par världen över lider avinfertilitet. Ungefär hälften beror på manlig infertilitet och 40% av dessa fall kan ännu inte förklaras. Därmed är nuvarande metoder för att diagnostisera manlig infertilitet otillräckliga och ytterligare tekniker behövs. En lyckad befruktning kräver att spermierna uttrycker membranproteinet Izumo1 som måste känna igen dess receptorprotein Juno, belägen vid ytan av äggmembranet. Bindningen mellan Juno och Izumo1 är essentiell för befruktning hos däggdjur då den bidrar till att gameternabinder och skapar en ny distinkt organism. Juno är ett relativt nyupptäckt protein och mekanismen med Izumo1 är fortfarande okänd. Ett nystartat företag vid namn Spermosens vill mäta interaktionen mellan Juno ochIzumo1 i ett nytt diagnostikverktyg som ska diagnostisera manlig infertilitet. Tanken är att Juno ska immobiliseras på guld-nanopartiklar och användas för att mätainteraktionen med spermaprover. Det nya verktyget ska hjälpa par att fastställa felet i befruktningen, vilket som en följd skulle hjälpa paret att välja lämplig assisteradreproduktionsmetod. I utvecklingen av det nya diagnostikverktyget behöver det konfirmeras att den Juno som används i enheten kan binda korrekt till mänskligt Izumo1. Därför måste interaktionerna mellan de mänskliga, rekombinanta proteinerna Juno och Izumo1 mätas och karakteriseras. Syftet med detta projekt var att utveckla en metod för att immobilisera Juno på guldnanopartiklar och sedan mäta interaktionerna med Izumo1 genom UV-Visspektroskopi. Detta är teoretiskt möjligt eftersom guld-nanopartiklarna framkallar ett fenomen som kallas lokaliserad ytplasmonresonans som varierar beroende påstorleken på guld-nanopartikelkomplexet. Immobiliseringsmetoden var en process som involverade flera steg som designades, polerades och förbättrades underarbetets gång. Dithiobis(C2-NTA) konjugerades till guldytan och koboltjonerkonjugerades till NTA. Det sista steget som innebar konjugering av Juno till kobolt genom en His-tag lyckades inte, och interaktionerna kunde därför inte mätas genom denna metod. Istället mättes protein-protein-interaktionen genom SPR-mätningar med Biacore, ett instrument som också är baserat på ytplasmonresonans. Interaktioner mellan Izumo1 och Juno kunde uppmätas både vid användning av Juno producerad från E. coli ochfrån däggdjursceller. Dissociationskonstanten (Kd) beräknades till 7-33 nM (för Junooch Izumo1 producerade i däggdjursceller) vilket kan jämföras med ett experimentfrån 2016 där 48 nM beräknades. Ett mer exakt Kd kunde inte fastställas och entrolig anledning till detta var att regenereringen av sensorytan som utfördes med NaOH varierade i effektivitet, vilket ledde till en osäkerhet då ytförhållandena kan ha varierat mellan mätningarna. De två Juno-proteinerna, som är producerade i olika organismer, visade två skilda affinitetsprofiler med Izumo1 vilket tyder på att glykosyleringen påverkar bindningsmekanismen mellan Juno och Izumo1. / It is estimated that 15% of all couples worldwide suffer from infertility. Roughly half is male-factor infertility and 40% of these cases cannot be explained. Thus, current methods for diagnosing male infertility are not enough and further techniques are needed. To have a successful fertilisation event, it is required that the sperm expresses membrane surface-protein Izumo1 which must recognise its counterpart protein Juno, located at the surface of the egg membrane. The recognition step between Juno and Izumo1 is essential in mammalian fertilisation for the gametes to bind and start the creation of a new distinct organism, but the molecular mechanism is still unknown.A start-up company named Spermosens want to measure the Juno-Izumo1 interaction in a new diagnostic device designed to diagnose male infertility. The idea is to have Juno immobilised on gold nanoparticles and measure the interaction between Juno and various semen samples. The new device is supposed to help couples pin-point the procreation issue which would help in the selection of suitable assisted reproductive technology. In the development of the new device, it had to be established that the Juno used in the device will bind correctly to human Izumo1. Therefore, the interactions between the human recombinant proteins Juno and Izumo1 had to be measured and characterized.The objectives of this project were to develop a method to immobilise Juno on gold nanoparticles and then measure the interactions with Izumo1 using UV-vis spectroscopy. This is theoretically possible since the gold nanoparticles exhibit a phenomenon called localized surface plasmon resonance that vary depending on the size of the gold nanoparticle-complex. The immobilisation procedure was a process involving several steps that were designed, polished and improved along the way. Dithiobis(C2-NTA) was conjugated to the gold surface and a cobalt ion was conjugated to the NTA. The last step involving conjugation of Juno to the cobalt through a His-tag was not succeeded, and the interactions could therefore not be measured this way.Instead, the protein-protein interaction was measured through SPR-measurements using Biacore, an instrument that is based on surface plasmon resonance as well. Interactions between Izumo1 and Juno could be detected using Juno produced in E. coli and in mammalian cells. The dissociation constant (Kd) could be calculated to 7-33 nM which can be compared to a previously published Kd of 48 nM. A more precise Kd could not be established, possibly due to that the regeneration of the sensor surface with NaOH varied in efficiency, leading to changing surface conditions during the measurements. The two Juno proteins, that were produced in different hosts, showed two different affinity profiles with Izumo1, which contributes to the suggestion that the glycosylation plays a role in the binding mechanism between Juno and Izumo1.

Fagmider är ett kraftfullt verktyg som använts för att uttrycka heterologa proteiner på fagvirus i metoder som exempelvis riktad evolution via fagdisplay av proteinbinliotek. Monovalent uttryck genom fagemider lider av ett överflöd av kala fager som är svåra att rensa bort. Effektiviteten hos detta system kan förbättras genom att använda tekniker för att selektivt fånga uttryckande fag. Biotinylering och infångning med streptavidin kan vara ett användbart verktyg för sådana ändamål och enzymatisk biotinylering med AviTag™-BirA-systemet är ett lovande alternativ. En fagemidvektor skapades genom amplifiering och kloning av sekvensen av AviTag™ in i en linjäriserad pAffi1#336-vektor. Sekvenser av två affikroppar, Zher2 och Zwt, som binder till två olika mål, Her2 och trastuzumab, klonades in i denna Avi-märkta vektor. Denna sammansatta fagemidvektor transformerades därefter till tre Escherichia coli-stammar: XL1Blue, ER2738, TG1. En plasmid innehållande BirA-enzym avsett för platsspecifik biotinylering av proteinerna som bär AviTag™ samtransformerades tillsammans med fagemiden i vissa transformationer för att undersöka biotinylering in vivo. Produktionsnivåerna för var och en av dessa stammar tillsammans med deras tillväxtkurvor beräknades för att analysera om plasmidbelastningen påverkar någon av stammarnas tillväxt. Det observerades att XL1Blue kunde växa i en takt som var jämförbar med de andra stammarna och samtidigt lyckades producera tillräckligt högre titrar. Superinfektion av hjälparfager för dessa produktioner var också mycket lovande. ER2738 och TG1 var avsevärt dåliga, den förra i termer av alla aspekter och den senare saknade bra superinfektionskarraktär men uppvisade anmärkningsvärt högre tillväxt och avsevärt högre titrar. Fagen biotinylerades in vitro genom att använda BirA som producerades och renades internt och dess biotinyleringsgrad jämfördes med den biotinylerade in vivo fagen som producerades i dessa tre stammar. Dessa fager utvärderades för deras förmåga att binda till sina mål och deras grad av biotinylering. Ett märkbart mönster som observerades fag visade minskad bindning till humant serumalbumin, vilket gjorde deras målbindning svår att tolka. / Phagemids have been a convenient and powerful tool used to display heterologous proteins on phage in methods such as directed evolution by phage display of protein libraries. Monovalent display through phagemids suffers from an overabundance of bald phage which are difficult to deplete. The efficiency of this system can be improved by using techniques to selectively capture expressing phage. Biotinylation and capture using streptavidin can be a useful tool for such purposes and enzymatic biotinylation using the AviTag™-BirA system is a promising option. A phagemid vector was created by the amplification and cloning of the sequence of AviTag™ into a linearized pAffi1#336 vector. Sequences of two affibodies, Zher2 and Zwt, binding to two different targets, Her2 and human IgG, were cloned into this Avi-tagged vector. This assembled phagemid vector was subsequently transformed into three Escherichia coli strains: XL1Blue, ER2738, TG1. A plasmid containing BirA enzyme intended for site-specific biotinylation of the proteins that carry the AviTag™ was co-transformed along with the phagemid in some transformations to investigate in vivo biotinylation. The production levels of each of these strains along with their growth curves were calculated to analyse if the plasmid burden impacts either of the strains’ growth. It was observed that XL1Blue was able to grow at a pace comparable to the other strains and managed to produce sufficiently high titers. The superinfection rate of these productions was also very promising. ER2738 and TG1 were considerably poor, the former in terms of all aspects and the latter only lacking in the superinfection rate but notable displaying higher growth and considerably higher titers. The phage was biotinylated in vitro by using BirA that was produced and purified in-house and its biotinylation degree was compared against the in vivo biotinylated phage that were produced in these three strains. The phage were then evaluated for their ability to bind to their targets and their degree of biotinylation. One noticeable pattern that was observed was that the Avi- tagged phage displayed reduced binding to the Human Serum Albumin which made their target binding hard to interpret.