During the last two hundred years many wetlands and streams in Sweden have been lowered to provide land for agriculture and forestry. Some of the coastal wetlands and streams probably served as spawning sites for certain species of fish in the Baltic Sea, but the present situation is not well known. As standardized methods to monitor fish in running waters are carried out during late summer or autumn, there is a need for methods to sample spring-spawning fish in these streams. The aim of this study was to survey the lower kilometer stretch of Hammerstaån in Stockholm, to investigate the extent to which the stream is used by spring-spawning fish. Furthermore, the study aims to evaluate a new type of survey fishing gill net called strömöversiktsnät (SÖN). This was done by comparing the catch of fish by SÖN with that of fyke nets. The comparison of the types of gear included number of fish caught, on a catch per unit effort (CPUE) basis, number of species and the size distributions. The study included 14 days with one gill net and one fyke net at two sites, in total 28 net-days. The inventory yielded in total seventeen species among which only trout (Salmo trutta), perch (Perca fluvitalis), roach (Rutilus rutilus), burbot (Lota lota), eel (Anguilla anguilla) and pike (Esox lucius) were previously known to occur. Six spawning species, smelt (Osmerus eperlanus), vimba bream (Vimba vimba), perch (Perca fluvitalis), roach (Rutilus rutilus), bream (Abramis brama) and white bream (Blicka bjoerkna) were caught in more than 60 individuals, which was set as a limit for comparisons of size distributions. There was no significant difference in CPUE between SÖN and fyke nets. Also length distribution did not differ between SÖN and fyke nets except for the species perch and white bream were the nets caught significant smaller perch and bigger white bream than the fyke nets. The results show that investigations with SÖN or fyke nets during springtime can be of great importance to increase our knowledge about spring-spawning fish in Swedish streams and the coastal areas of the Baltic Sea.

<p>Fiskfaunan i Ekeby våtmark inventerades med hjälp av två metoder, fångst-återfångst och nätprovfiske, som i möjligaste mån använde metodiken vid standardiserat provfiske. Med fångst-återfångst metoden fångade jag sutare, abborre och småspigg, dock var fångsten av abborre och småspigg så liten att det inte kunde göras någon uppskattning av dessa populationsstorlekar. Uppskattningen av sutarnas populationsstorlek i damm 8 erhölls efter ett antal fångst och märkningstillfällen tills det fanns tillräckligt stor andel återfångst av sutare. De mjärdar som användes kunde bara fånga fisk av ett visst storleksintervall (35-120 mm) vilket troligtvis betyder att det enbart fångades 1- och 2-åriga sutare. Min uppskattning av antalet individer i populationen sutare (Lincoln Index) blev 1316 +/- 1127. Det insamlade materialet från nätprovfisket jämfördes med Fiskeriverkets referensmaterial. Den infångade fisken vägdes och mättes enligt den standardiserade metoden för provfiske. Fiskarnas kondition kalkylerades som Fultons konditionsindex. Konditionen hos abborre och mört var signifikant högre i Ekeby våtmark jämfört med referensvärdena. Hos abborre fanns signifikanta skillnader i längd och vikt, som var högre i damm 8 än i damm 6, men ingen signifikant skillnad i kondition mellan dammarna. Hos mört fanns det liknande signifikanta skillnader mellan dammarna, där längd och vikt var högre i damm 8 än i damm 6, men här är även skillnaden i kondition signifikant, då den var högre i damm 8 än i damm 6. Uppgifter från referensmaterialet användes för att bedöma åldersklasser i mitt material. Vid nätfångsten påträffades en anmärkningsvärt rik förekomst av en typ av parasit som observerades som svarta fläckar på mört och sarv. Parasiteringsgrad, d v s antal svarta fläckar, var korrelerad med fiskens vikt och totallängd, vilket var signifikant hos mört (p<0.01)</p>

Fiskfaunan i Ekeby våtmark inventerades med hjälp av två metoder, fångst-återfångst och nätprovfiske, som i möjligaste mån använde metodiken vid standardiserat provfiske. Med fångst-återfångst metoden fångade jag sutare, abborre och småspigg, dock var fångsten av abborre och småspigg så liten att det inte kunde göras någon uppskattning av dessa populationsstorlekar. Uppskattningen av sutarnas populationsstorlek i damm 8 erhölls efter ett antal fångst och märkningstillfällen tills det fanns tillräckligt stor andel återfångst av sutare. De mjärdar som användes kunde bara fånga fisk av ett visst storleksintervall (35-120 mm) vilket troligtvis betyder att det enbart fångades 1- och 2-åriga sutare. Min uppskattning av antalet individer i populationen sutare (Lincoln Index) blev 1316 +/- 1127. Det insamlade materialet från nätprovfisket jämfördes med Fiskeriverkets referensmaterial. Den infångade fisken vägdes och mättes enligt den standardiserade metoden för provfiske. Fiskarnas kondition kalkylerades som Fultons konditionsindex. Konditionen hos abborre och mört var signifikant högre i Ekeby våtmark jämfört med referensvärdena. Hos abborre fanns signifikanta skillnader i längd och vikt, som var högre i damm 8 än i damm 6, men ingen signifikant skillnad i kondition mellan dammarna. Hos mört fanns det liknande signifikanta skillnader mellan dammarna, där längd och vikt var högre i damm 8 än i damm 6, men här är även skillnaden i kondition signifikant, då den var högre i damm 8 än i damm 6. Uppgifter från referensmaterialet användes för att bedöma åldersklasser i mitt material. Vid nätfångsten påträffades en anmärkningsvärt rik förekomst av en typ av parasit som observerades som svarta fläckar på mört och sarv. Parasiteringsgrad, d v s antal svarta fläckar, var korrelerad med fiskens vikt och totallängd, vilket var signifikant hos mört (p&lt;0.01)