In order to predict the behaviour of bolted steel connections, different methods can be applied to calculate the design tension resistance. In this thesis, the tension resistance is evaluated in the context of the so called Component Method according to Eurocode 3 part 1-8. The design approach establishes a unified procedure of modelling steel joints. Each joint configuration is decomposed into its basic components depending on loading type. In order to design the resistance of components subjected to tensile forces, a simple substitute model, the so-called Tstub flange is adopted. The Component Method is rather complicated to apply for all joint configurations. Therefore, the aim of this thesis is to create a brief and facilitated handbook covering the most common types of connections Kadesjös’ engineers deal with. The topic to be studied is rather comprehensive. Thus, this work is only focusing on the resistance calculation of components located in tension zone of HEA-sections in order to go deeper into the equivalent T-stub approach. To get a complete view about the designing procedure, general information about the Component Method are gathered by a literature study. Thereafter, the technical rules for calculation introduced in codes and standards were used to generate a general solution algorithm for two different connection configurations. The calculations have been performed using Mathcad, and the obtained results from a parametric analysis for particular profiles in each example are then summarised in tables and diagrams using Microsoft Excel. / Att förutse skruvförbands beteende kan kräva tillämpning av diverse metoder. Metoderna används för att kalkylera den dimensionerande lastkapaciteten. I denna avhandling värderas lastkapaciteten i enlighet med den så kallade Komponentmetoden från del 1-8 i Eurokod 3. Denna dimensioneringsmetod fastslår en enhetlig procedur när det gäller modelleringen av stålförband. Varje förbandstyp bryts ner till sina baskomponenter med avseende på belastningstypen. För att beräkna den dimensionerande lastkapaciteten för dragbelastade komponenter används en förenklad substitutionsmodell en så kallad T-knut. Komponentmetoden är något komplicerad att tillämpa för alla former av skruvförband. Därmed är den huvudsakliga ambitionen med arbetet att skapa en kortfattad handbok vars syfte är att täcka de vanligaste typerna av skruvförband som Kadesjös konstruktörer använder sig av. Ämnet som kommer att studeras är relativt omfattande, således bestämdes det att i huvudsak sätta fokus på bärförmågan hos komponenter i dragzonen för HEA-profiler och därav dyka djupare i den ekvivalenta T-knutmetodiken. För att få en helhetsbild av dimensioneringsprocessen samlades allmän information om komponentmetoden genom litteraturstudier. Därefter användes dimensioneringsreglerna, presenterade i koder och standarder, för beräkning av lastkapacitet. Dessa utnyttjades för att generera en lösningsalgoritm för två skilda förband. Beräkningen genomfördes med hjälp av beräkningsprogrammet Mathcad. De erhållna resultaten, från en parametrisk analys för särskilda profiler i varje exempel, sammanfattades i form av tabeller och diagram med hjälp av Microsoft Excel.