Den här studien är en empiriskt grundad kvalitativ studie som undersöker samsjukliga personers perspektiv på fysisk aktivitet kopplat till psykiskt välbefinnande. För att samla in material användes intervjuer som var skriftliga och digitala, och för att analysera empirin användes tematisk innehållsanalys. Resultatet visar att fysisk aktivitet har en övergripande positiv inverkan på det psykiska välbefinnandet hos samtliga personer som intervjuades. Vidare visar resultatet att samtliga intervjupersoner uppgav att de inte alls, eller otillräckligt, blivit informerade eller rekommenderade fysisk aktivitet i sin behandling, men att de trots det har en övergripande positiv inställning till potentiell inkludering av fysisk aktivitet som del av behandling. Studiens resultat indikerar sammanfattningsvis att det således finns fördelar med att implementera fysisk aktivitet i behandling av samsjukliga, men att det trots sina påvisade fördelar inte verkar vara en vanligt förekommande behandlingsmetod när det kommer till behandling av personer med samsjuklighet.