Bakgrund: Många individer känner inte hög livskvalitet och hälsa, och där av ett missnöje med sitt välbefinnande. Livskvalitet och hälsan påverkas av att individer inte känner något inflytande i samhället och upplever brist på delaktighet och tillgänglighet. Många studier visar att fysisk aktivitet och social samhörighet som två faktorer på ökad livskvaliteten och hälsa. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur regelbunden fysisk aktivitet i förening påverkar livskvaliteten bland individer med psykisk ohälsa. Metod: Metoden som används i studien är en systematisk litteraturstudie gjord på 11 vetenskapliga artiklar både av kvantitativ och kvalitativa studier. Analysmetoden som användes var enligt Forsberg och Wengström (2013). Resultat: Studiens resultat visar att det är tre teman svarar på syftet och det är ökar motivation, ökar den sociala samhörigheten och symptomlindrande. Studiens visar att regelbunden fysisk aktivitet i förening kan fungera som symptomlindrande och ökar livskvaliteten och hälsan, det främjar både den fysiska hälsan men framförallt den psykiska hälsan. Den psykiska hälsan påverkas positivt då det skapas socialt umgänge vilket ökar motivationen samt skapar nya relationer till andra människor vilket gör att individerna känner en delaktighet och får en sysselsättning som uppfattas som meningsfull vilket i sin tur ökar självkänslan och välbefinnandet hos individen. Implikation: Forskning borde fortsätta inom området för att skapa ökad trovärdighet och ge uppmärksamhet till regering, kommuner, förbund och föreningar att de borde investeras ytterligare för att ge fler människor möjlighet att kunna få tillgång till att kunna utföra fysisk aktivitet i förening.