Thesis (Ph. D.)--University of Oregon, 2001. / Typescript. Includes vita and abstract. Includes bibliographical references (leaves 93-104). Also available for download via the World Wide Web; free to University of Oregon users.

Thesis (M.S.)--Virginia Polytechnic Institute and State University. / Vita. Abstract. Includes bibliographical references (leaves 72-82). Also available via the Internet.

Thesis (Ph. D.)--University of Wisconsin--Madison, 1984. / Typescript. Vita. eContent provider-neutral record in process. Description based on print version record. Includes bibliographies.

Thesis (M.Sc.)--York University, 2006. Graduate Programme in Biology. / Typescript. Includes bibliographical references (leaves 88-108). Also available on the Internet. MODE OF ACCESS via web browser by entering the following URL: http://gateway.proquest.com/openurl?url_ver=Z39.88-2004&res_dat=xri:pqdiss&rft_val_fmt=info:ofi/fmt:kev:mtx:dissertation&rft_dat=xri:pqdiss:MR19705

xv, 178 leaves : ill. ; 28 cm Typescript. (Another copy on microfilm is located in Archives) Thesis (Ph.D.) -- University of Oregon Includes vita and abstract Bibliography: leaves 163-178 University of Oregon theses, Dept. of Biology, Ph.D., 1980

No description available.

Increased releases of cadmium to the aquatic environment have raised concern over the potential for adverse impacts on freshwater organisms in affected aquatic bodies. This thesis explored the responses of a common freshwater amphipod, Gammarus pulex (G. pulex) to sublethal concentrations of cadmium under different environmental conditions and at various stages of the lifestyle. Endpoints studied encompassed molecular, cellular, physiological and behavioural changes, to enable a comprehensive analysis of the effects of the organism. Exposure to sublethal concentrations of cadmium (Cd) (0.001, 0.005 and 0.01 mg Cd L–1) for 7 and 14 days, influenced the percent survival, induced lipid peroxidation and damaged DNA in haemolymph cells of G. pulex. These concentrations also reduced feeding and ventilation rates as well as the motility, in particular of the females, with increasing Cd concentration and time of exposure. Furthermore, Cd accumulation from water in the body tissues of the amphipods was lower than in their food, with increasing Cd concentrations. These results illustrate how concentrations of Cd below the Environmental Quality Standard for European waters can cause sublethal molecular and cellular damage after relatively short periods of exposure. Histopathological effects of Cd on the gills and hepatopancreas (mid-gut gland) were examined using light, scanning and transmission electron microscopy. Multiple effects were observed on the tissues and cell organelles including external alternations in the muscular fibres of the hepatopancreas, lysis of microvilli and morphological changes in mitochondria. Exposure to 0.01 mg Cd L–1 altered the epithelial layer of the gill, causing vacuolation and lysis across the whole gill structure. Mitochondria showed damage to the inner membrane, shortened cristae and swelling, with an increase in apoptosis at concentrations of 0.005 and 0.01 mg Cd L–1. Collectively, these results document the adverse effects of Cd on target organs at concentrations within the range found in freshwater bodies. An investigation of the effects of water hardness on bioaccumulation and toxicity showed that hardness of water inhibited Cd toxicity and protected the juveniles during long term exposures, without affecting growth rate and food consumption. Soft water reduced the rate of survival, growth rate and food consumption during chronic exposure to low Cd concentrations, and facilitated Cd accumulation in the body parts compared with juveniles exposed in hard water. The results show that water quality plays a vital role in reducing or increasing detrimental effects of low Cd concentrations on the early life stage of amphipods which are a source of food for many species in aquatic environments. Exposure to Cd led to an increase in metallothionein concentrations in the amphipods in both hard and soft water. It also caused disruption to ion/osmoregulation, which may represent one mechanism of compensation for the ions lost in the amphipods exposed to Cd in soft water. In conclusion, these results add to the body of evidence describing the sublethal toxicity of Cd, a priority pollutant, to a common freshwater sentinel species. These results are of relevance for future environmental management and remediation approaches, because they provide scientific data to help in assessing, interpreting and understanding the effects of the heavy metal Cd in freshwater environments.

<p>I rinnande vatten, så som bäckar och åar, har Gammarus pulex en viktig ställning i näringsväven. Arten bidrar till att bryta ner organiskt material och göra energin i detta tillgänglig för andra organismer. G. pulex är dessutom en viktig föda för ett stort antal predatorer. Flera studier visar att G. pulex reagerar på olika temperaturer. Tillväxthastighet, livslängd, reproduktion, aktivitet och syreförbrukning är exempel på karaktärer som påverkas av temperaturen. Ingen studie har tidigare behandlat om anläggningen av exokutikula påverkas av temperaturen. En höjd temperatur ökar tillväxthastigheten och detta skulle kunna ge minskade resurser till generering av exokutikula, såkallad ”trade off”. Min studie syftar till att undersöka hur G. pulex tvingas fördela sina resurser mellan tillväxt och exokutikulans tjocklek i förhållande till förändrade temperaturförhållande. Till undersökningen användes 80 djur från två naturliga system med en genomsnittlig temperaturskillnad på 1,9ºC. Säsongsvariation mellan höst och vinter studerades utifrån samma lokaler. Exokutikulans tjocklek mättes och kroppslängden användes som storleksreferens. Statistisk analys gjordes av kvoten exokutikulatjocklek/kroppslängd och ingen signifikant skillnad hittades mellan de olika grupperna. Denna studie visar att ingen ”trade off” finns mellan exokutikulans tjocklek och tillväxt hos G. pulex, varken i de två systemen, eller p.g.a. säsongsvariation, höst och vinter. Detta kan bero på Amfipoders möjligheter att återanvända kalcium för uppbyggnad av en ny exokutikula samt eventuell god tillgång på resurser. Dessutom ger en höjd metabolism vid ökad temperatur ökade möjligheter till en snabb generering av en ny exokutikula. Vidare studier bör göras i både naturliga och artificiella miljöer för att vidare undersöka en eventuell ”trade off” mellan tillväxt och exokutikula.</p>

I rinnande vatten, så som bäckar och åar, har Gammarus pulex en viktig ställning i näringsväven. Arten bidrar till att bryta ner organiskt material och göra energin i detta tillgänglig för andra organismer. G. pulex är dessutom en viktig föda för ett stort antal predatorer. Flera studier visar att G. pulex reagerar på olika temperaturer. Tillväxthastighet, livslängd, reproduktion, aktivitet och syreförbrukning är exempel på karaktärer som påverkas av temperaturen. Ingen studie har tidigare behandlat om anläggningen av exokutikula påverkas av temperaturen. En höjd temperatur ökar tillväxthastigheten och detta skulle kunna ge minskade resurser till generering av exokutikula, såkallad ”trade off”. Min studie syftar till att undersöka hur G. pulex tvingas fördela sina resurser mellan tillväxt och exokutikulans tjocklek i förhållande till förändrade temperaturförhållande. Till undersökningen användes 80 djur från två naturliga system med en genomsnittlig temperaturskillnad på 1,9ºC. Säsongsvariation mellan höst och vinter studerades utifrån samma lokaler. Exokutikulans tjocklek mättes och kroppslängden användes som storleksreferens. Statistisk analys gjordes av kvoten exokutikulatjocklek/kroppslängd och ingen signifikant skillnad hittades mellan de olika grupperna. Denna studie visar att ingen ”trade off” finns mellan exokutikulans tjocklek och tillväxt hos G. pulex, varken i de två systemen, eller p.g.a. säsongsvariation, höst och vinter. Detta kan bero på Amfipoders möjligheter att återanvända kalcium för uppbyggnad av en ny exokutikula samt eventuell god tillgång på resurser. Dessutom ger en höjd metabolism vid ökad temperatur ökade möjligheter till en snabb generering av en ny exokutikula. Vidare studier bör göras i både naturliga och artificiella miljöer för att vidare undersöka en eventuell ”trade off” mellan tillväxt och exokutikula.

Female growth, number of eggs and egg growth of Daphnia pulex were studied at four temperatures, 12, 16, 18 and 20°C. I hypothesized that female growth and number of eggs would be lower and the size of the eggs larger in the presence of a predator (kairomones) than in its absence. This effect was expected to be more evident at lower temperatures. I could not find any effect of kairomones on female growth, number of eggs or egg size, although there was a weak tendency for an effect on number of eggs. There was, however, an effect of temperature, regardless of predator treatment (i. e. presence vs absence of kairomones), on number of eggs, where females produced fewer numbers of eggs with increasing temperature. The effect temperature on the number of eggs was not anticipated. Two of the temperatures, 12 and 18°C, were carried out in darkness due to malfunctioning equipment. In addition, for some unknown reason, a high ratio between the number of ephippia and eggs occurred at at16 and 18°C, regardless of predator treatment. These complicating factors (darkness and ephippia) can have had a negative effect on detecting a response by Daphnia to kairomones. / Honors tillväxt, antal ägg och äggens tillväxt hos Daphnia pulex studerades vid fyra olika temperaturer, 12, 16, 18 och 20°C. Min hypotes var att honorna tillväxer mindre och producerar färre ägg, men med större storlek vid närvaro av predator (kairomoner) än utan. Denna effekt förväntades bli tydligare med lägre temperatur. Jag kunde inte påvisa någon effekt av kairomoner varken på honors tillväxt, antal ägg eller storlek på ägg, men det fanns en svag effekt på antalet ägg. Det fanns dock en effekt av temperaturen på antalet ägg oberoende av predatorbehandling (med respektive utan kairomoner), där honorna bildade färre antal ägg med ökande temperatur. Effekten av temperatur på antalet ägg var inte som väntat. Två av temperaturerna, 12 och 18 oC, kördes i mörker pga icke fungerande utrustning. Dessutom, av okänd anledning, var förhållandet mellan antal ephippier och ägg högt vid 16 och 18 oC. Dessa komplicerande faktorer, mörker och andel viloägg, kan ha påverkat den uteblivna effekten av predatorbehandlingen.