I syfte att bereda ett förlängt arbetsliv, har Sverige i flera steg höjt den nedre åldern för uttag av ålderspension. Höjningen är politikernas svar på den åldrande befolkningen, samtidigt som den nationella pensionsåldern fortsätter gäller för alla yrkesgrupper. Eftersom yrkesgrupperna skiljer sig åt avseende arbetsbörda, varierar förutsättningarna till att hantera en höjd pensionsålder. Bland yrkesgrupper med hög fysisk arbetsbelastning har en del svårt att arbeta till dagens pensionsålder vilket ger dem sämre förutsättningar till höjd pensionsålder. Byggnadsarbetare är en sådan yrkesgrupp, dock är forskningen kring byggnadsarbetare och ett förlängt arbetsliv bristande. För att bidra till forskningsområdet ämnar föreliggande studie att undersöka synen på höjd pensionsålder och ett förlängt arbetsliv inom byggnadsbranschen samt undersöka branschens arbete kring ett förlängt arbetsliv, med frågeställningarna Hur ser byggnadsarbetare inom byggnadsindustrin på pensionsålder och på ett förlängt arbetsliv? samt Hur arbetar arbetsgivare inom byggnadsindustrin för att möjliggöra ett förlängt arbetsliv åt äldre byggnadsarbetare? Undersökningen utfördes genom semistrukturerade intervjuer med fyra byggnadsarbetare och två arbetschefer. Det teoretiska ramverket består av push-pull-teorin som belyser anledningar till varför byggnadsarbetare slutar arbeta. Resultatet visar att byggnadsarbetare anser ett förlängt arbetsliv vara ohållbart under rådande omständigheter. De anser att en hållbar höjning av pensionsåldern kräver ett förbättringsarbete avseende arbetsmiljön, vilket innebär minskad stress, flexibla arbetsförhållanden och mer hjälpmedel. Medan arbetschefer uppger att höjd pensionsålder kan vara problematiskt för byggnadsarbetare men att det är nödvändigt. De är nöjda med det arbete som utförs för ett förlängt arbetsliv och påstår att ett förlängt arbetsliv som inte går att bereda tenderar att bero på faktorer som arbetschefen inte kan påverka, likt marknad, ekonomi och företagets kapacitet.