Bakgrund: Urininkontinens innebär ofrivilligt urinläckage och är ett folkhälsopro- blem i Sverige. Det är ett tillstånd som främst drabbar kvinnor och äldre. Syftet: Att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med urininkontinens. Metod: Litteraturö- versikt, där kvalitativa artiklar analyserades enligt Fribergs femstegsmodell och sammanställdes till ett resultat. Datasökningarna utfördes i Medline och CINAHL, där elva artiklar valdes ut. Resultat: Består av tre huvudteman; maktlöshet, utan- förskap och acceptans som växte fram från följande subteman: förlorad kontroll, ett begränsat liv, en känsla av skam, negativa möten inom vården, anpassning och en del av livet. Kvinnor upplever urininkontinens som en begränsning i vardagen. Kvinnor accepterar sin livssituation och pratar inte öppet om urininkontinens då det upplevs som skamligt och tabubelagt. Kvinnor upplever att det är lättare att prata om sin urininkontinens om sjukvården tar upp och samtalar kring urininkontinens. Slutsats: Det behövs en ökad kunskap och förståelse i samhället och inom vården för kvinnor med urininkontinens. Eftersom kvinnor inte själva talar öppet om sin urininkontinens är det viktigt att bedriva vidare forskning kring samspelet mellan vårdpersonal och kvinnor med urininkontinens. / Background: Urinary incontinence causes involuntary urinary leakage and is a public health problem in Sweden. It is a condition that primarily affects women and the elderly. Aim: To describe women's experience of living with urinary inconti- nence. Method: Literature review, where qualitative articles were analyzed accor- ding to Friberg's five-step model and compiled into a result. Data searches were con- ducted in Medline and CINAHL, where eleven articles were selected. Result: Consi- sts of three main themes; powerlessness, exclusion and acceptance that emerged from the following subthemes: lost control, a limited life, a sense of shame, negative meetings in health care, adaptation and a part of life. Women experience urinary incontinence as a limitation in everyday life. Women accept their life situation and do not talk openly about urinary incontinence because it is felt as shameful and ta- boo-coated. Women also find it easier to talk about their urinary incontinence if the healthcare brings up and talks about urinary incontinence. Conclusion: There is a need for increased knowledge and understanding in society and in the care of women with urinary incontinence. Since women do not speak openly about their urinary in- continence, it is important to conduct further research on the interaction between healthcare and women with urinary incontinence.