Skatterättsnämndens förhandsbeskedsinstitut är en nämnd underordnad Finansdepartementet vars uppgift är att besvara komplexa skatterättsliga rättsfrågor genom så kallade förhandsbesked. I dagsläget finns det ingen forskning kopplat till det materiella innehållet av Skatterättsnämndens förhandsbesked, enbart liknande studier kopplat till Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolens domar. Med anledning av det outforskade läget och att rättsligt material har olika rättskällevärde finner jag det intresseväckande att närmare undersöka vilka rättskällor Skatterättsnämnden hänvisar till i förhandsbeskeden. Syftet är att undersöka hur hänvisningarna i  förhandsbeskeden förhåller sig till rättskälleläran. Själva undersökningen är uttömmande då den behandlar samtliga 136 inkomstskatterättsliga förhandsbesked som är publicerade mellan 2020 och 2023. Undersökningens resultat skildras genom vissa statistiska inslag och ur tre perspektiv. Först presenteras resultatet genom detaljerade tabeller. Därefter i ett överskådligt jämförande stapeldiagram och slutligen i ett ämnesspecifikt stapeldiagram. Undersökningen har visat att lagtext är tveklöst den vanligaste rättskällan som Skatterättsnämnden har hänvisat till, detta eftersom samtliga 136 förhandsbesked innehöll hänvisning till lag. Resultatet var förväntat beaktandes rättskälleläran som i enlighet med legalitetsprincipen står för att beskattning inte kan ske utan stöd i lag. Den näst vanligaste hänvisningen är till prejudikat, denna typ av hänvisningar skedde vid  117 tillfällen. Alla hänvisningar  till prejudikat är till Högsta förvaltningsdomstolen. Endast ett av förhandsbeskeden innehöll, utöver hänvisningen till Högsta förvaltningsdomstolen, även en hänvisning till Mark- och miljööverdomstolen. Förarbeten var den tredje vanligaste rättskällan och hänvisades till 112 gånger. Den stora merparten av dessa hänvisningar är till propositioner, en väsentligt lägre andel förhandsbesked hänvisade även till Statens offentliga utredningar. Eftersom skatterätten har ett samband med redovisningsjuridiken förekommer det också hänvisningar till K3 och god redovisningssed i de förhandsbesked som behandlat frågor om periodisering, räntor och nedskrivningar. I detta sammanhang är det värt att notera att dessa regler rent objektivt inte är bindande, men tillämpas oftast i praktiken, varför de i undersökningen kategoriserats som sedvänja. Även OECD:s modellavtal med tillhörande kommentarer har tillhört kategorin sedvänja eftersom dessa källor, i vart fall i doktrinen anses vara  material som bör ligga till grund för tolkning av dubbelbeskattningsavtal mellan OECD:s medlemsländer, vilket också är den typ av förhandsbesked där hänvisningen förekommer. Hänvisningar till doktrin har också förekommit. Sammanhangen där doktrin förekommer har vanligtvis varit i syfte att påpeka att Skatterättsnämnden delar samma uppfattning som författaren av det litterära verket. Den primära kritiken som jag  anfört till att hänvisa till doktrin är att det inte är förstahandskällor. EU-rättsligt material är den kategori av källor som förekommer minst. EU–praxis har förekommit i de hänseenden där EU-domstolen prövat svensk lagstiftnings förenlighet med EU-rätten. Övriga rättsakter från EU förekommer i en liten utsträckning, fåtalet direktiv har tillämpats i de delar som exempelvis berör skatteflykt. Sammantaget har jag iakttagit att sakfrågan i förhadsbeskeden har en inverkan på vilket rättsligt material som Skatterättsnämnden hänvisar till. Förhandsbesked som behandlat väsentlig anknytning hänvisar endast till lag, praxis och förarbeten. Förhandsbesked som behandlat räntor har använt samtliga typer av rättskällor, inklusive EU-rättsligt material, sedvänja och doktrin. Förhandsbesked som behandlat näringsbetingade andelar, gåvor och fåmansaktiebolag har likartade proportioner till antalet hänvisningar av vardera källa.