Denna studie ämnar utröna familjerättssekreterares upplevelser av rollen i det familjerättsliga arbetet om vårdnads-, boende- och umgängesfrågor, med betoning på principen om barnets bästa. Fokuset för studien är yrkesverksamma familjerättssekreterares narrativ om sitt handlingsutrymme samt förhållningssätt till gällande lagrum. Studien härrör från en kvalitativ forskningsansats, varigenom datat har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fyra familjerättssekreterare, samt analyserats genom induktiv tematisk analys. Studieresultatet visar att familjerättssekreterarna upplever ett stort formellt handlingsutrymme i det familjerättsliga arbetet, vilket kan återföras till att professionen verkar inom en hög grad av organisatorisk självständighet. Tillvaratagandet av rådande handlingsutrymme är inte utan upplevda svårigheter; framträdande orsaker till detta utgörs av en delvis vag arbetsreglering, osäkerhet genom bristande informationsunderlag och juridisk bevisning, samt omständigheter inom familjerna. Studien visar att rättsliga utmaningar bevittnas i rollen som familjerättssekreterare genom oklarheter i principen om barnets bästa, samt motsättningar mellan barns rättigheter. Förhållningssättet till dessa medför omfattande krav på det professionella omdömet med avseende på bedömningen av vad som är barnets bästa, samt motiveringen av densamma inför framförandet till beslutsfattande instans. Professionens möjligheter att påverka barnets situation upplevs gedigna genom dess utredningar och förslag till beslut som ges stort gehör i domsluten. Undantag går att finna när föräldrarna når överenskommelse i domstolen, varigenom en maktlöshet infinner sig i rollen.