I denna studie tittar jag på vilka filmiska särdrag som förekommer i konstnärlig teckenspråkstext, Visual Vernacular, ur en kognitiv beskrivningsmodell för teckenspråk (Liddell 2003) som utgångspunkt för att öka förståelsen om Visual Vernaculars unika uppbyggnad. Tre Visual Vernacular-texter, från Amerika, Italien och Polen tas med till denna studies analysarbete vilket skett via annotering och ett urval av Visual Vernacular-segment för att finna kopplingar till filmiska uttrycksmedel. Sedan delades arbetet upp i händelsebaserade Visual Vernacular-segment som grundar sig på att tecknarens händer antingen representeras av substitutor och/eller avbildas av manipulator, och beskrivningsbaserade Visual Vernacular-segment som representeras av deskriptor. Därefter presenteras resultatet av vilka real space blend de olika Visual Vernacular-segmenten innehåller samt hur kopplingarna med de filmiska uttrycksmedlen ser ut. Det framgår att Visual Vernacular utmärker sig genom användningen av förstapersonsperspektiv (Point of View) det vill säga, att tecknaren skapar en surrogatblend med eller utan avbildande tecken. Tecknaren kan skapa avbildande blend tillsammans med surrogatblend och använda uppdelade zoner samt onomatopoetiska eller adverbiella munrörelser för att uppge flera real space blend simultant i estetiskt syfte. De filmiska uttrycksmedel som förekommer i Visual Vernacular består av bildutsnitt såsom helbild, halvbild och närbild, fast de kan spelas upp som flera bildlager samtidigt för att skapa en händelse. Det innebär att tecknaren i en Visual Vernacular-text kan personifiera vilken karaktär som helst och framföra innehållet i olika skala med eller utan zoom men i samma händelse. Genom att försöka finna kopplingar till filmiska uttrycksmedel är resultatet från denna studie att det förekommer uttryckssätt som hör ihop med teckenspråk, exempelvis visuell komprimering som inte går att jämföra med film. Resultatet visar även att antalet real space blend i en Visual Vernacular-text kan uppgå till 40 blend per minut vilket är dubbelt så många jämfört med en narrativ teckenspråkstext. Avslutningsvis visar det att Visual Vernacular är en unik berättelsekonst på teckenspråk som har möjlighet att förstås av teckenspråkiga från hela världen. / In this study, I look at the cinematic features that appear in artistic sign language texts, Visual Vernacular from a cognitive description model for sign language (Liddell 2003) as a starting point to increase understanding of the unique structure of Visual Vernacular. Three Visual Vernacular texts, from America, Italy and Poland, are included in the analysis of this study, which is done through annotation and a selection of Visual Vernacular-segments to find a connection to cinematic features. The work is then divided into action-based Visual Vernacular which is based on the signer’s hand either being represented by substitutor and/or depicted by a manipulator, and description-based Visual Verrnacular represented by a descriptor. After that, the results are presented of which real space blend these Visual Vernacular segments contain and what connections with cinematic features look like. It appears that Visual Vernacular is distinguished by the use of a first-person perspective (Point of View), that is, that the signer creates a surrogat blend with or without depicting signs. The signer can create a depicting blend together with a surrogat blend and use partitioning zones as well as onomatopoeic or adverbial mouth movements to indicate several real space blends simultaneously for aesthetic purposes. The cinematic features that occur in Visual Vernacular consist of cinematography such as long shot, medium shot and close-up but they are played as several cinematography layers simultaneously to create an event. This means that the signer in a Visual Vernacular-text can personify himself in any character and present the content on different scales with or without zoom but in the same event. By trying to find connections to cinematic features, the results from this study lead to the assumption that there are features that are related to sign language, for example, visual compression that cannot be compared with film. The results show that the number of real space blends in a Visual Vernacular text can amount to 40 blends per minute, which is twice as much in relation to a narrative sign language text. In conclusion, it shows that Visual Vernacular is a unique storytelling art in sign language that has the opportunity to be understood by sign language users from all over the world.

Denna studie undersöker hur programledare i ett tv-program för teckenspråkiga ungdomar använder sig av token blend i svenskt teckenspråk. Det teoretiska ramverket för studien är mental space theory som hämtats från kognitiv lingvistik och har vidareutvecklas för teckenspråk av den amerikanske lingvisten Scott Liddell. Inom denna teori är man bland annat intresserad av att studera hur det tomma området framför kroppen kan ge mening i teckenspråket. Studien visar att bruket av token blend är vanligt i redaktionella texter som presenteras i ett tv-program. Stödanteckningar på skriven svenska tycks inte påverka bruket av token blend. Frekvensen av token blend är jämförbar med en sakprosatext som framförs utan skrivet manuskript. Däremot är blicken riktad mot kamerorna och knappast alls mot token, vilket annars är vanligt i spontant språkbruk.