A key dimension to improving urban economic and environmental sustainability is the efficient use of resources through recycling. A thriving recycling system requires not only effective institutional policies and community-wide diversion efforts, but also a competent local and regional recycling industry. Although the recycling industry has traditionally been recognized as a local service and fringe industry, it has noticeably transformed into an integral segment of industrial production systems as manufacturers have increasingly begun to adopt the principle of extended producer responsibility. Despite such changes, urban and regional theory and planning research has largely disregarded the industrial aspect of recycling, contributing to the dearth of information about the organizational and spatial patterns of the recycling industry and the impact of the establishment of recycling systems on local and regional scales. Given the knowledge gap, this dissertation addresses two questions: 1) What is the logic of the industry organization and spatial pattern of recycling industry in different institutional contexts? and 2) How is the economic and environmental impact of recycling systems determined in cases of construction and demolition waste recycling and waste carpet recycling? To answer the first question, this research develops a theoretical model that explains how recycling industrial activities are spatially distributed in light of institutional and organizational theories. The theoretical model characterizes organizational decisions pertaining to recycling functions and suggests spatial patterns of recycling systems. With respect to the second question, this research constructs a regional environmental input-output model on the metropolitan scale. It estimates regionalized energy use coefficients and greenhouse gas emission coefficients using various sources of data mainly compiled from the Manufacturing Energy Consumption Survey 2006, the State Energy Consumption Estimates, and the Commodity Flow Survey 2007. Based on regional input-output tables coupled with the regionalized environmental coefficients, this research quantifies, through simulations, the net economic and environmental impact of a localized construction and demolition waste recycling system in the San Francisco metropolitan area and regional carpet recycling systems in the Atlanta and Seattle metropolitan areas. Results of the simulations reveal that 1) the localized construction and demolition waste recycling system provides moderate economic benefits because of the limited job creation potential of mechanized recycling processes and yields relatively small environmental benefits with respect to the total weight processed; 2) wider adoption of the deconstruction technique expands job opportunities, increases energy savings, and reduces greenhouse gas emissions during the course of construction and demolition waste recycling; 3) regional-scale waste carpet recycling systems, in particular recycled nylon 6 production, create sizable new job opportunities and provides environmental benefits of energy savings and greenhouse gas emission reduction despite the long-distance transportation of waste carpet. These results suggest that policies that promote recycling industrial activities can significantly contribute to the economic and environmental sustainability of metropolitan areas.

Syfte: Återanvändningen av schaktmassor inom anläggningsbranschen är i dagsläget begränsad. Bland annat på grund av otydliga regelverk samt låga kostnader och hög tillgänglighet av jungfruliga material. Trots att schaktmassor har en hög potential att återanvändas finns det andra alternativ för överskottsmassor som uppstår i ett projekt som är mer fördelaktiga för entreprenörer. Svårigheterna kring återanvändning av schaktmassor är det som skall undersökas och målet med rapporten är följaktligen att undersöka möjligheterna att främja återanvändning av schaktmassor inom anläggningsbranschen. Målet kommer att besvaras med hjälp av två frågeställningar: (1) Hur kan återanvändningen av schaktmassor främjas inom anläggningsbranschen? (2) Hur kan en återanvändningsterminal öka återanvändningen av schaktmassor? Metod: Metoderna som valts för att samla empiri till studien är litteraturstudie, dokumentanalys och intervjuer. Litteraturstudien och dokumentanalysen skapade en kunskapsuppbyggnad inom ämnet som bland annat låg till grund för utformningen av intervjuerna. Intervjuerna har genomförts tillsammans med tio respondenter från åtta olika företag inom anläggningsbranschen. Resultat: De regelverk och lagar som finns kring hanteringen av schaktmassor ses som det största hindret för återanvändningsmöjligheterna. Svårigheterna att få ekonomisk vinst i återanvändningsprocessen samt långa transporter är också bidragande orsaker. Även de geotekniska egenskaperna på schaktmassornas kan vara problematiskt, dels för att massorna skall klassificeras enligt sin byggbarhet samt att de skall vara jämförbara med jungfruligt material. Konsekvenser: Slutsatserna som dragits utifrån studien är att det krävs ett ökat samarbete inom branschen för att återanvändningen av schaktmassor skall främjas. Tydligare kommunikation behövs samt att planering kring masshanteringen bör ske i ett tidigare skeden i projekten. De regelverk och riktlinjer som finns idag behöver omarbetas för att bli tydligare och möjliggöra för ökad återanvändning. En återanvändningsterminal av storskalig verksamhet som placeras centralt skulle bidra till att återanvändningen av schaktmassor ökar vilket minskar miljöpåverkan och gynnar branschen. Begränsningar: Studien är begränsad och utförd inom Jönköpings län och intervjurespondenterna är valda utefter de verksamheter som verkar inom länet. Arbetets generaliserbarhet begränsar sig till Sverige eftersom att regelverk och tillvägagångssätt gällande hantering av schaktmassor ser olika ut i andra länder. Nyckelord: Utgrävd mark, återanvändning av schaktmassor, återanvändningsterminal, återanvändning av bergmaterial.