Studiet av politiskt ledarskap blir alltmer centralt i takt med det politiska ledarskapets växande inflytande på människors vardag. För Socialdemokraterna har Sveriges NATO-process inneburit en påtaglig försvarspolitisk omställning. Trots förlust av regeringsmakten har stödet för såväl partiet som för partiledaren Magdalena Andersson vuxit, mitt under en påtaglig politisk omställning. Opinionen för ett svenskt medlemskap har uppvisat radikala förändringar inom partiet, som traditionellt sett varit kategoriskt avvisande för ett svenskt NATO-medlemskap. Det torde krävas ett framgångsrikt ledarskap för att uppnå detta. Svensk ledarskapsforskning hyllar modellen utvecklande ledarskap som en åtråvärd modell för utövande av framgångsrikt ledarskap. Kan dess förlaga, transformativt ledarskap, utgöra en giltig förklaringsfaktor bakom förståelsen för Magdalena Anderssons utövade ledarskap? Kan modellen också förklara Anderssons höga förtroendesiffror i kontexten av Sveriges NATO-process? En unik faktor i det aktuella fallet är också att Anderssons ledarskapsutövning kan observeras utifrån två olika roller. Dels i rollen som regeringschef, dels i rollen som partiledare i opposition vilket ger undersökningen en komparativ anstrykning. Studien har syftat till att undersöka huruvida modellen transformativt ledarskap är tillämpbar som giltig förklaringsmodell bakom det ledarskap som Magdalena Andersson har utövat inom ramen för Sveriges NATO-process. Undersökningen visar genom en deduktiv tematisk analys att det ledarskap som utövas i båda rollerna är överförbara på det transformativa ledarskapets fyra faktorer (idealiserat inflytande, intellektuell stimulering, inspirerande motivation samt individuell omtanke). Undersökningen visar också att det torde krävas utövande av transformativt för att uppnå och upprätthålla höga förtroendesiffror under en politisk omställning av NATO-processens dignitet.